Det är rimligt att patienternas fri- och rättigheter går före människors religiösa övertygelser när det kommer till sjukvård, skriver representanter för Antidiskrimineringsbyrån Sydost i Kalmar.
Den upprepade debatten om samvetsfrihet har nyligen aktualiserats av Ebba Busch Thors (KD) uttalanden om att barnmorskor bör få rätt att vägra att genomföra eller medverka i en sjukvårdsbaserad abort. En del röster hävdar att det är diskriminering mot individer som vill jobba inom barnmorskeyrket men som samtidigt inte vill utföra eller medverka i en abortvårdande insats.
Förra året anmälde en barnmorska ett landsting för just diskriminering till Diskrimineringsombudsmannen (DO) eftersom barnmorskan inte fått en tjänst på grund av att hon vägrade medverka vid aborter (ANM 2014/12 2014/226 2014/227). DO kom fram till att det inte var diskriminering, varken direkt eller indirekt, eftersom en barnmorska förväntas genomföra de uppgifter som av Socialstyrelsen har specificerats som grunder för yrkesutövning. DO tog även stöd från domar från Europadomstolen.
Problemet med samvetsfrihet inom vårdyrken är att det blir nästintill omöjligt att dra en gräns för var ett sådant undantag skulle börja och/eller sluta. Vilka blir konsekvenserna? Och vem ska få rätt till samvetsklausuler och vilka ska det inte? Skulle någon läkare kunna vägra behandla någon som är homosexuell? Skulle en annan läkare få rätt att vägra ge en patient en blodtransfusion?
Ett annat fall – utanför vården – som var aktuellt nyligen var en Jehovas Vittnen-medlem som vägrade att ta ett jobb som, bland annat, innebar att sälja lotter. Eftersom det var emot hans tro, vägrade mannen att acceptera jobbet. Arbetsförmedlingen stängde då av honom från jobb- och utvecklingsgarantin. Mannen anmälde ärendet och hänvisade till diskrimineringsgrunden som innefattar religion eller annan tro, men förlorade i kammarrätten. Vägran att sälja lotter hade inte ett tillräckligt starkt samband med tron och därmed gällde inte religionsfriheten, enligt rätten. Domen baserades på Europakonventionen som menar att skyddet att utöva en religion inte gäller alla handlingar som kan motiveras med religion. Och om samvetsfrihet skulle nå andra yrken så skulle problematisering kunna fortsätta med många exempel.
Europadomstolen menar att samvetsklausuler kan utgöra en kränkning av kvinnors rätt till privatliv när de söker abortvård. Detta blir som tydligast i länder där abort är en rättighet. En kvinna som söker sig till sjukvården för abortvård skulle få det svårare psykologiskt om hon mötte på personal som moraliskt sett förkastar ingreppet. Dessutom skulle processen riskeras att dra ut på tiden.
Patienternas fri- och rättigheter går således före människors religiösa övertygelser när det kommer till sjukvård. Och det är högst rimligt och icke-diskriminerande.
