Sameblod är en viktig film, där regissören skickligt visar hur förtrycket formar oss människor, skriver recensenten Leo Palmestål.
I Amanda Kernells kortfilm Stoerre Vaerie fick vi följa Elle, en äldre kvinna som motvilligt följer med sin son och sitt barnbarn på sin systers begravning. Elle har tagit avstånd från sitt samiska arv och det här är första gången på många år som hon träffar sina släktingar.
I Kernells långfilmsdebut Sameblod berättas historien om Elles ungdom och vad som ledde till att hon gjorde de val hon gjorde. 14-åriga Elle Marja tar med sin yngre syster över sjöar och genom de norrländska landskapen för att de ska börja på nomadskola, ett internat för samiska barn. I sina traditionella samiska kläder sticker de ut i det lilla samhället. Bygdens barn stirrar när de går förbi och fäller nedlåtande kommentarer. Den till synes vänliga skollärarinnan slår barnen över fingrarna när de inte läser perfekt svenska ur läroboken.
Elle Marja är en tonårstjej som är hungrig på livet, nyfiken på allt som finns att upptäcka och ivrig att komma ut i världen. Hon gör sitt bästa för att imponera på lärarinnan, ser upp till henne och frågar till slut vad som krävs för att bli lärarinna. Svaret hon får är att det inte är något för henne. För samer kan inte lära sig det som behövs. Samer ska leva i naturen och sköta renar. Det är bäst så.
Skolan får långväga besök som granskar barnens samedräkter och tar på deras hår. ”Det är ju inte alls så strävt!” utbrister kvinnan i sällskapet. Sedan ska barnen undersökas. Elle Marja frågar nervöst vad de ska göra, men utan att få svar. Hon får sitt huvud mätt på olika sätt, och sedan ska hon klä av sig för att bli fotograferad. Elle Marja tvekar och till slut rycks hennes kläder av. Bygdens pojkar tittar och skrattar utanför fönstret.
Elle Marja hamnar i bråk med sin lillasyster, skriker åt henne att hon förstår inget för hon är ju bara en dum same. Någonting håller på att hända med Elle Marja, hon märker det själv. Hon börjar se på sig själv med lärarinnans ögon, döma sig själv och sin syster. Hon flyr.
Vad händer med en människa som anses vara längre ner på utvecklingsstegen? I den dokumentärlikt opolerade skildringen av Elle Marjas upplevelser får vi en inblick i detta. Hur det påverkar en människa att inte få tala sitt språk, att förnekas sin kultur, att ses ner på av samhället. Ett synsätt som dessutom backades upp av den tidens vetenskap, med Uppsalas rasbiologiska institut som främsta förespråkare. En vetenskap som inspirerade nazisterna i Tyskland under samma tid.
Det här är en del av Sveriges historia som det sällan talas högt om, en svart fläck i vår självbild som humanistisk förebild och jämställdhetens land. Därför är det desto viktigare att denna historia berättas. Speciellt eftersom Sverige även i dag gör sig skyldigt till ett kolonialistiskt övergrepp på samernas rättigheter. Rättigheter som inte erkänns då Sverige fortfarande inte undertecknat några internationella konventioner som juridiskt erkänner samers rättigheter som urfolk. Detta kom till uttryck i och med striden om Gállok/Kallak, där utländska gruvbolag fått tillåtelse av svenska staten att bryta järnmalm i Sápmi – samernas land.
Sameblod är både en uppgörelse med det förtryck som samer utsatts och utsätts för, och en berättelse om en ung tjejs uppbrott och jakt på äventyr. Elle Marja porträtteras som ett offer för den strukturella rasismen mot samerna, men även som en självständig och stark person, som riskerar allt för att nå dit hon vill.
Amanda Kernell lyckas skickligt dissekera förtryckets anatomi och visa hur det genom små och stora medel formar oss människor. Lene Cecilia Sparrok som spelar den unga Elle Marja bär historien med en närvaro som griper tag från början till slut. Allt fångat med ett närgånget foto av Sophia Olsson vilket får Elle Marjas berättelse att kännas smärtsamt realistisk.
I en tid då uppdelandet av människor efter härkomst växer sig allt starkare återigen är Sameblod en viktig film. Viktig för att den får oss att se och känna konsekvenserna av detta uppdelande och förtrycket som följer.
