Uppsalaprofessorn Kjell Aleklett var med och myntade begreppet Peak Oil, oljetoppen. Hans nya bok En värld drogad av olja är ett måste för alla med minsta intresse av frågan, skriver tidningens recensent.
Kjell Aleklett är en kändis innanför och okändis utanför de kretsar som intresserar sig för Peak Oil, oljetoppen. Han, eller i alla fall det ämne han ägnar sig åt borde vara känt, ja det borde ingå i den allmänna bildningen. Studerandet av oljetoppen är en av nycklarna till en djupare förståelse av vår samtid och dess många problem.
Detta är inte en bok som man får med sig efter en enda genomläsning. Här presenteras kanske inte allt, men definitivt väldigt mycket. I mångt följer Aleklett oljetopp-litteraturens vanliga upplägg: Här förklaras vad fenomenet innebär, bevis för detsamma, svårigheterna för vår civilisation att leva vidare utan olja och så vidare. Allt sådant. Bara så mycket mer detaljerat. Det är ett verk som gör encyklopediska anspråk.
Oljetopps-forskarjargongen antar dock stundtals smått lexikala proportioner vilket naturligtvis inte inverkar positivt på läsbarheten, men så är ju inte heller detta ett spekulerande verk. Här handlar det om att stå på sig i en ibland ganska hård debatt, om att både få och ha rätt. Aleklett är en av få vetenskapare i detta ämne som valt att publicera sig i populärvetenskaplig form. Det finns mycket oljetopp-litteratur på marknaden men det är nästan alltid fråga om journalist- eller aktivistprodukter. Det har länge behövts ett mer vetenskapligt verk på svenska, något som i sin tur kan ge tyngd åt de andra författarna. Nu finns En värld drogad av olja. Bra.
Detta är en bok som redan från första början är skriven för att bli ett framtida svenskt standardverk – något som dess engelska förlaga Peeking at Peak Oil redan är på god väg att bli. Det är ett verk i vilket man kan djupdyka i jakt på exakta siffror och fakta medan man sträckläser sig igenom någon av de mer lättillgängliga böckerna i ämnet. Ja, har man minsta intresse bör man äga ett exemplar av detta verk.
När det kommer till klimatet för Aleklett fram den mindre kända teorin om att det, baserat på i dag kända reserver, helt enkelt inte finns tillräckligt mycket fossila energilager för att kunna pressa oss över det mycket fruktade strecket för en fyra graders höjning av jordens medeltemperatur. FN:s klimatpanel IPCC:s olika prognoser är modellerade efter scenariot att människan långt in i framtiden fortsätter förbruka fossila bränslen i samma ökande takt som i dag. Detta motsägs av somliga oljetoppare eftersom dessa väldiga lager av kol, olja och gas helt enkelt inte existerar och/eller kommer vara för dyra att exploatera.
Aleklett är inte någon klimatförnekare. Han menar där-emot att de fossila lagrens begränsningar kommer att sätta stopp för temperaturhöjningen runt 2,5–3 grader – vilket är nog så illa. Aleklett verkar snarare vara rädd för att det han uppfattar som felaktigheter i IPCC:s arbete kan komma att misskreditera klimatforskningen som sådan och ge klimatförnekarna vatten på sin kvarn. Dessutom: När IPCC i sina klimatmodeller målar upp en bild av att det faktiskt går att öka fossilanvändningen långt in i framtiden stöttar de samtidigt – ofrivilligt – den industri som utgör det största hotet mot klimatet. De sänder en signal som säger att det är lugnt att satsa sina pengar på fossilindustrin, eftersom till och med FN:s klimatpanel medger att fossilreserverna är enorma. Aleklett menar att om våra politiker istället fick klart för sig att fossilt i och med oljetoppen är på väg bort så skulle detta skapa ytterligare stöd för alternativa vägar in i framtiden – vägar som samtidigt skulle vara bättre för klimatet. (Det bör nämnas att Aleklett i boken påminner om att han i sin forskning inte tagit någon hänsyn till att tröskeleffekterna – metangasutsläpp från tundran och så vidare – mycket väl kan komma att knuffa oss över 4-gradersstrecket trots att de fossila bränslena sinar.)
Tyvärr är boken full av irriterande småfel: särskrivningar, stavfel, konstiga avstavningar etcetera. Man kunde gott ha kostat på sig någon extra vecka av korrektur för att undvika sådana onödigheter som i vissa läsares ögon säkert kan komma att sänka trovärdigheten. Det vore synd om den inte togs på allvar. För det är en viktig bok, en sådan som får en att tänka vidare på egen hand. Under läsningen funderar jag mycket på de implikationer oljetoppen kan komma att få.
”Det är inte säkert att marknadsekonomins regler kommer att gälla i framtiden.”
I de flesta sammanhang skulle ett uttalande som detta få mig på bättre humör, men inte här. För vad Aleklett menar är att stater som saknar egen oljeproduktion – som till exempel Sverige – sannolikt kommer att bli allt mer beroende av stora producentländer – som till exempel Saudiarabien och Ryssland. Vilka krav kan föga demokratiska langarländer som dessa komma att ställa på oljeberoende köparländer?
De flesta människor med någorlunda djupgående historisk allmänbildning vet dessutom att resursknapphet så gott som alltid har lett till konflikter, och olja är inte vilken resurs som helst. Romare, kineser, spanjorer med flera har alla slagits om resurser som guld och landområden, men det oljan har ersatt är muskelkraften hos alla de slavar och dragdjur som en gång under piskans vinande byggde dessa imperier. Utan slavar, inga civilisationer, och oljan är vår moderna civilisations slav.
En bok att äga. En bok att använda.
Kjell Aleklett är professor emeritus vid Institutionen för geovetenskaper, naturresurser och hållbar utveckling vid Uppsala universitet.
