Göteborg växer så det knakar. Många av de nya bostäder som det planeras för eller som redan håller på att byggas är förlagda i innerstaden men även i vissa utkantsområden finns det planer på nybyggnationer. Ett sådant är Lövgärdet där den kommunala bostadskoncernen Framtiden just nu håller på att förhandla till sig mer mark.

Att det byggs mer är positivt, och även om det finns många fördelar med förtätning så är det också bra att kommunen fortsätter att utveckla miljonprogramsområdena, i synnerhet eftersom de flesta med lägre inkomster kommer ha svårt att flytta till de nya centrala bostäderna.

Problemet i just detta fall är att bostadsbolaget Victoria Park, som äger den aktuella marken, inte har velat ge upp den så lätt. Istället för att sälja har de föreslagit en bytesaffär, kommunen får tillgång marken mot att Victoria Park får överta en del av hyreslägenheterna i det närliggande området Rannebergen. Det slutgiltiga beslutet om detta kommer fattas av kommunfullmäktige, förmodligen den 7 december. Mycket talar dock för att det kommer bli en utförsäljning eftersom såväl Framtidens styrelse som kommunstyrelsen har sagt att de är beredda att acceptera erbjudandet, vilket är mycket oroväckande.

Det finns många exempel på att Victoria Park inte behandlar sina hyresgäster seriöst. I Lövgärdet, där de redan har ett hyresbestånd, vittnar hyresgästerna om undermåliga renoveringar – bland annat sviktar golven och kyla läcker in i lägenheterna. I Borås har de kallats för människofientliga av den lokala hyresgästföreningen eftersom de vägrar att hyra ut till någon som saknar jobb. I Växjö har hyresgäster själva fått sköta om fastigheterna och för detta fått ett avdrag på hyran med 7,50 kronor per timme. Ytterligare exempel kan nämnas men det räcker egentligen med dessa för att kunna konstatera att de boende i Rannebergens oro för vad som kommer att hända är högst befogad.

En del av Victoria Parks metod är också att utföra renoveringar på de lägenheter som de köper upp, ofta med dåligt resultat som i Lövgärdet, för att sedan höja hyrorna drastiskt vilket leder till att många hyresgäster tvingas flytta.

Det här fenomenet, som brukar kallas för renovräkningar, är ett stort problem i många områden. Ett av de mest omdiskuterade exemplen i Göteborg är Pennygången där ägaren Stena Fastigheter från början ville höja hyran med 60 procent efter utförda renoveringar.

Tack vare de boendes protester där gjordes en omförhandling vilket resulterade i att hyreshöjningen landade på i snitt 14 procent, men utan de boendes oerhört starka engagemang och den massiva uppmärksamhet det fick i media hade Stena med stor sannolikhet kunnat få igenom sitt ursprungliga förslag.

Precis som de boende på Pennygången engagerar sig nu också hyresgästerna i Rannebergen. Bland annat har de hyrt in bussar för att köra folk till kommunfullmäktige så att de kan vara där och protestera mot beslutet.

Det är mäktigt att se detta prov på folkligt engagemang, men egentligen borde det ju inte behövas. För det första borde det vara självklart för ett kommunbolag att inte göra affärer med en så omvittnat dålig hyresvärd som Victoria Park. För det andra borde hyreslagstiftningen sätta hinder för “renovräkningar”.

Till exempel borde hyresgästerna själva få vara med och besluta om vilka renoveringar som ska göras i fastigheten. Enligt tidningen Hem & hyra ska hyresgästerna i dag godkänna alla större förbättringsåtgärder, men detta fungerar i praktiken som en sorts skendemokrati eftersom dessa godkänns automatiskt om inte hyresgästerna protesterar och vänder sig till hyresnämnden.

Dessutom borde det finnas en övre gräns för hur mycket hyran får höjas efter en renovering. Någon sådan gräns finns inte i dag, istället heter det att hyran fortfarande ska vara skälig och utgå från lägenhetens bruksvärde. Det sistnämnda betyder att hyran ska vara likvärdig med hyran för andra lägenheter på samma ort. I praktiken innebär dock detta att hyresgäster som har haft en förhållandevis låg hyra plötsligt kan drabbas av en hyreschock efter en renovering och tvingas flytta.

Att människor ska kunna känna trygghet i sina hem och inte behöva oroa sig för slarviga renoveringar eller tvingas flytta till andra områden på grund av giriga hyresvärdar borde vara en självklarhet. Förhoppningsvis leder Rannebergsbornas kamp i alla fall till att kommunen beslutar sig för att inte sälja ut lägenheterna och att fler får upp ögonen för de oseriösa värdar som finns på marknaden.