Nyligen lyssnade jag på en presentation av ett företag som arbetar med etiska pensionsförsäkringar. Det var intressant och verkade bra – det var bara en sak. En av de säkert oförvitliga och rekorderliga styrelsemedlemmarna satt i flertalet styrelser. Inte flertalet styrelser för pensionskassor i Sverige eller så, utan helt enkelt flertalet styrelser. Fascinerande.
Ett par minuter av presentationen gick mig förbi medan tänkbara styrelser gled genom medvetandet. Föräldrakooperativ, fjärilssamlarföreningar, fotbollsklubbar, bostadsrättsföreningar, politiska partier, militära samarbetsorganisationer, rederier … Hur hinner människan? Vilka kunskaper har han? Hur påverkar det hans insatser i styrelsen för den etiska pensionskassan?
Nej, stopp nu, han sitter inte i flertalet styrelser, för flertalet i bestämd form, det är något absolut. Majoriteten, inte bara många. Skillnaden mellan flertalet och ett flertal är densamma som mellan de flesta och många. Den här mannen sitter i ett flertal styrelser, fler än en och troligen fler än tre. Det är felskrivet – igen.
En annan gång påstod en tidningsrubrik att flertalet våldtäkter hade inträffat i Östersund. Om det hade varit sant hade det nästan varit motiverat att polisen rekommenderade folk att hålla sig inomhus. Hellre männen än kvinnorna i och för sig, eftersom flertalet våldtäkter begås av män.
De flesta förstod nog att det handlade om ett flertal, inte om en majoritet av samtliga våldtäkter. Precis som vi förstod att styrelseledamoten i pensionskassan var en efterfrågad styrelseledamot, inte en manisk maktmänniska med multipla personligheter.
Men det kan bli mer fel än så. Låt oss säga att ett antal Östersundsbor faktiskt blir våldtagna av kvinnor och går till polisen. Media får nys om saken, polisen gör ett uttalande och lokaltidningen sätter rubrik: Flertalet Östersundsbor våldtagna av kvinnor.
Flertalet läsare skulle nog fortfarande gissa att det handlade om fler Östersundsbor än två men inte mer än halva staden. Alltså ett flertal. Vi har nämligen vissa förkunskaper om hur sexualbrottsligheten fördelar sig demografiskt, men utan förkunskaper blir det svårt på riktigt.
Till exempel när jag läste att den svenska kronan hade stärkts gentemot flertalet fria valutor. Många fria valutor eller de flesta? Svaret kanske är självklart för den som kan mer om sådant, men jag har ingen aning.
Jag tycker att det finns en mening med att hålla isär uttryck som liknar varandra men har olika betydelser. Om jag råkar ha kunskaper som hjälper mig att gissa rätt betyder det inte att alla andra har det. Och vice versa. Känner man sig osäker på om det ska vara ett flertal eller flertalet går det bra att skriva många eller de flesta.
Det är bara det att många låter så enkelt och vardagligt. I alla fall tror jag att det handlar om det, liksom i flera fall där uttryck börjar användas fel. Folk använder uttryck som de är lite osäkra på för att det låter finare än vardagsspråket, och märker inte misstagen.
Kanske har det redan gått för långt med flertalet och ett flertal. Den som skriver det ena istället för det andra, förstår hen skillnaden när hen hör eller läser uttrycken? Kan ett flertal Östersundsbor lika gärna vara de flesta som många? Det vore synd, i alla fall på kort sikt. På lång sikt hittar vi säkert nya sätt att uttrycka vad vi menar.
Vi kommer alltid att behöva skilja mellan många och de flesta. För dem som lär sig svenska är uttryck som flertalet och ett flertal svåra redan som de är, eftersom de låter så lika. När de används bakvänt blir det ännu svårare, och betydelsen blir oklar även för modersmålstalare. Så använd gärna många eller de flesta om du är osäker på flertalen. Då fattar flertalet – och somliga av oss får lättare att höra på vad du vill säga. Malin Bergendal
