Bästa läsare,
det kliar av oklar anledning i fingrarna efter att dra till med en klyscha i stil med ”nu märks det allt att semestern är över” eller ”höstterminen har verkligen rivstartat”. Men det vore att samtidigt normalisera det kapitalistiska arbetsåret så jag konstaterar bara att det har varit en förbaskat intensiv vecka.
Jag bevittnade till exempel ett högintressant samtal om Sveriges roll i Nato där Jonas Sjöstedt och Kerstin Bergeå även närmade sig den svåra frågan om hur pacifism går ihop med vapenstöd till Ukraina. Den luttrade har ett mastodontreferat att sätta tänderna i.
Jag har också närvarat vid ett seminarium med syftet att ge oss journalister verktyg för att granska biståndet, något som verkligen behövs när regeringen nu tycks reformera biståndspolitiken i grunden.
Däremot har jag inte deltagit i några av festligheterna i samband med att monarken i dagarna kan checka av 50 år på tronen. Men jag vill påminna om en annan Bernadotte att uppmärksamma: Den här helgen är det 75 år sedan FN-medlaren Folke Bernadotte mördades på väg till Jerusalem.
”Allra bäst hedras denne FN-medlare om den statliga myndighet som inrättades 2002, Folke Bernadotteakademin, får fortsätta sin viktiga verksamhet utan inskränkningar så att den även framöver kan ge stöd till civilsamhället för att främja dialog och debatt kring kriser och konflikter i världen”, skriver två debattörer i tidningen i dag.
Flera organisationer som arbetar med fredsfrämjande insatser är beroende av stöd från FB-akademin. Om deras och andras oro över regeringens reformagenda för biståndet kan ni läsa i veckans nyhetsbrev, liksom om den rekordhöga försvarsbudgeten och Stefan Löfvens fäbless för vapenindustrin.
Nu ämnar jag återhämta mig i ”skog och mark”. Vi hörs nästa vecka!
|