Hej Syreprenumerant!

Cop26 i Glasgow är igång och så är vår löpande liverapportering om konferensen. I det lite långsammare men mer djupgående formatet har ett nytt veckomagasin lämnats till tryck. Och som alltid kan du läsa det redan nu som blädderbar PDF. 

Det är förstås också fullt med nyheter och andra texter kopplad till Cop26. På ledarplats, skriver både jag och Mattias Gönczi om konferensen. I min ledare konstaterar jag bland annat att trots att G20-ländernas ledare i sitt möte innan kommit överens om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grad så kunde de inte ens komma överens om att stoppa kolkraften. Nej, de lovade inte ens att sluta bygga ut den, utan endast att de ska samarbeta för att skapa möjlighet för dem som vill att sluta investera i ny kolkraft. Det är garanterat inte ett beslut som kommer hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grad eller ens 2 grader.

Att stoppa fossil- och skogsindustrin innebär att bromsa ekonomin. Att säga att vi i den rika delen av världen måste minska vårt materiella välstånd. Det är därför makthavarna hellre pratar om gröna investeringar och jobb. Ingen vill vara den där party poopern. Men det är först när party poopern dykt upp i Glasgow och fått alla de fossildopade att inse att festen är över som klimatkrisen kan tas tag i på riktigt.

I en annan kris sitter barn fast i läger i nordöstra Syrien. Sverige måste ta sitt ansvar och hämta hem alla sina medborgare, enligt FN-organet OHCHR. Men Sverige gör inte samma tolkning av regelverken och internationell lag som FN-organet. ”Hatet kommer börja växa i barnen som lämnas kvar i nordöstra Syrien”, säger Patricio Galvez, som själv hämtade hem sina sju barnbarn från lägren 2019, till Syres Hanna Strid på veckans Zoom.

Den svenska linjen i narkotikapolitiken är hård. Livet ska vara jobbigt för den som använder droger. Andra ska avskräckas och nolltoleransen ska leda till det narkotikafria samhället. Men ska man verkligen kriminalisera en sjukdom? För vems skull? frågar sig Ida Ali Lindqvist på veckans Under ytan.

Ulrika Westerlund är den brinnande aktivisten som verkar inom systemet. I roller som särskild utredare, styrelsemedlem eller ordförande har hon arbetat för hbtq-personers rättigheter i över 15 år. Nu gör hon sig redo för nästa kliv – kandidera för Miljöpartiet till riksdagen. Peter Al Fakir har pratat med henne på veckans I blickfånget.

Det och mycket mer i veckans magasin.

Trevlig läsning,

Lennart Fernström
Chefredaktör 

PS Vill du inte ha detta nyhetsbrev klickar du på länken längst ner i mejlet och avanmäler dig. Observera att du bara avanmäler dig från nyhetsbrevet Syre Magasin. Vill du avanmäla dig från våra andra nyhetsbrev gör du det på länkarna i de breven. DS