Hej Syreprenumerant!

Syres fjärde temanummer har lämnat tryckeriet och är på väg hem till er som prenumererar, du kan även läsa en digital version här. Den här gången handlar det om miljön och hur vi ställt till det. Men också om några som med hjälp av juridiken försöker bidra till det bättre. När våldsamma bränder bröt ut i Portugal sommaren 2017 gjorde räddningstjänsten i regionen Leira ett makabert fynd – utbrända bilar och 67 döda kroppar. Flyende hade plötsligt funnit sig omringade av lågorna. Inte långt därifrån föll aska ned i den då 18-åriga Claudia Agostinhos trädgård. Tillsammans med fem andra unga portugiser stämde hon flera europeiska stater för att ha misslyckats med att skydda mänskliga rättigheter, inskrivna i Europakonventionen.

Högsta tolkningsrätt har Europadomstolen, inhyst i en ståtlig byggnad i den franska staden Strasbourg. De unga portugiserna lyckades med hjälp av sina advokater att baxa sitt fall till högsta instans. Tillsammans med ytterligare två klimatrelaterade fall väntas den kommande domen att få avgörande betydelse för hur det går i andra klimatfall runt om i Europa, däribland det som ungdomarna i svenska Aurora lämnat in till Nacka tingsrätt.
Ett reportaget om de historiska förhandlingarna i Strasbourg hittar du på sidorna 36–41, du kan också hitta det på webben här.

Varje ton koldioxid förvärrar klimatkrisens draksådd, utdragna perioder av torka, extrema skyfall, heta värmeböljor, dödliga bränder och kraftiga oväder. Alla kan drabbas – men de som bidragit minst är ofta de mest sårbara. I ett reportage på sidorna 14—25 och på webben här, kan du läsa om varför extremerna förvärras och få en inblick i hur det gick till när cyklonen Freddy i mars anlände till staden Quelimane i Moçambique.

Först när vi slutar släppa ut växthusgaser, kan klimatkrisens draksådd upphöra att bli värre. Men även om rättsväsendet skulle bidra till krav på skarpare utsläppsminskningar, kommer staterna att kunna leverera? Redan i dag visar rapport på rapport att länder är på väg att missa de klimatmål som dömts ut som otillräckliga. För vissa beror det på vår strävan efter ekonomisk tillväxt, vilket fått oss att likt en lurad hund jaga ett mål som ständigt avlägsnar sig. Samtidigt som vi bygger ut den fossilfria energin, ökar vår energitörst. Men det går att hinna ikapp, menar humanekologen Rikard Warlenius. Den tyska ekonomijournalisten Ulrike Herrman är av en annan mening – och förespråkar en planerad nerväxt. Mer om det kan du läsa på sidorna 36–41. 

Klart är att tillväxten både har byggt välstånd och försatt oss i en enorm knipa. Många forskare talar nu om att vi lever i antropocen, en tidsålder där människan är den stora förändrande kraften på planeten. Officiellt lever vi ännu i holocen. Men de geologer som har i sin makt att ändra epoken, överväger att skrida till verket.
– Hästarna har lämnat stallet, säger Kevin Noone, professor i kemisk meteorologi vid Stockholms universitet.
Mer om det hittar du på sidorna 42–45.

Missa inte heller Valdemar Möllers I blickfånget med den samiska aktivisten Tor Tuorda eller för all del Malin Bergendals En syl i vädret om hur mossa kan illustrera det engelska begreppet resilience.

Jag som är miljöredaktör har fått ynnesten att planera en stor del av tidningen. Hör  gärna av er med synpunkter eller nyhetstips och fortsätt att läsa miljökollen på webben och i kommande nummer av Syre. 

Ossian Sandin
Miljöreporter

PS. Vill du avanmäla detta nyhetsbrev från oss klickar du här och bockar ur Syres veckomagasin under Redaktionens val. Där kan du även anmäla dig till eller ta bort dig från våra andra nyhetsbrev. DS