Hej Syreprenumerant!

Tusentals människor runt om i Sverige har öppnat sina hem och hjärtan för flyktingar sedan 2015. Det har inte alltid varit enkelt – men ingen av de sex personer som Hanna Strid har pratar med i veckans Zoom ångrar för en sekund sitt agerande. Tillsammans målar de en bild av ett Sverige som snabbt förändrats.

Ingen som har lite koll på Miljöpartiet lär ha blivit förvånad över att de valde att lämna regeringen. Men om det inte var överraskande att partiet lämnade regeringen så är det desto svårare att se vart partiet nu tar vägen. Helt klart är att det finns en längtan att fritt kunna föra grön politik utan hänsyn till de betongiga sossarna. Men är det möjligt, efter 20 år av först anpassning till sossarna för att kunna ses som möjlig regeringspartner, och sedan samregerande, att hitta tillbaka till det gröna?

Stora delar av medlemskåren har bytts ut flera gånger om under de här åren och under lång tid var ekomodernismen helt förhärskande i partiet. Finns det efter så här lång tid tillräckligt många personer med inflytande över partiet som fortfarande tror på gröna grundbultar som tillväxtkritik, öppna gränser, militär avrustning och basinkomst? Som har en djupgrön systemkritik och inte tror att tekniken är den stora lösningen? Som förstår att frihet för alla är omöjlig att uppnå utan en radikal fördelningspolitik och att ett solidariskt samhälle bara blir mänskligt om det bygger på största möjliga frihet? I en av veckans ledare konstaterar jag det är inte helt lätt att se, men om man tittar på en del andra partiers helomsvängningar på väldigt kort tid så framstår ändå en sådan sväng inte som helt omöjlig.

I en av de andra ledarna kommenterar Mattias Gönczi att Jimmie Åkesson inte tycker att alla riksdagsledamöters röster borde räknas och hans uttalande om att det inte är en kurdisk kommunist som ska avgöra vem som blir Sveriges statsminister. I en krönika konstater Myra Åhbeck Öhrman om samma parti att sossekostymen aldrig kommer att sitta bra på Sverigedemokraterna.

När man hör metangas i samma sammanhang som klimatet går tanken till pruttande kossor och får. Tillsammans med koldioxid utgör metangas de viktigaste växthusgaserna, fast de sinsemellan är olika. Trots att metan är nära 100 gånger så uppvärmande som koldioxid är det på längre sikt mindre farligt. Peter Al Fakir förklar på Syre förklarar metangas.

Det och mycket mer i veckans magasin.

Trevlig läsning,

Lennart Fernström
Chefredaktör 

PS Vill du inte ha detta nyhetsbrev klickar du på länken längst ner i mejlet och avanmäler dig. Observera att du bara avanmäler dig från nyhetsbrevet Syre Magasin. Vill du avanmäla dig från våra andra nyhetsbrev gör du det på länkarna i de breven. DS