Hej Syreprenumerant!

Syres andra temanummer har lämnat tryckeriet och är på väg hem till dig som prenumerant. Den här gången handlar det om djurrätt och jag som är djurrättsredaktör har fått ynnesten att planera en stor del av tidningen. 

Något som länge har stått på min önskelista är att göra en intervju med forskaren Per Jensen. Hans forskning om lekande kycklingar fick stort genomslag i nyhetsvärlden förra året. Jag har alltid varit intresserad av djurs förmågor och tycker det är superhäftigt att till exempel nötskrikan kan hitta tusentals matbitar som den gömt under sommaren, när det blivit vinter och snö. 

Fast hur smarta eller kännande djur är borde inte spela någon roll för hur de behandlas. Alla liv borde vara lika mycket värda, men många tycker nog ändå att det känns lite extra i magen när man blir påmind om att korna, som skiljs från sina kalvar direkt efter födseln, går och råmar efter dem i flera dagar. Eller när man får höra hur varghonan känner sig helt vilsen och bara går runt och ylar, när hon inte hittar sina ungar som jägarna har skjutit. Efter att jag själv blev mamma blir jag extra berörd när jag tänker på detta. Och den lilla nyfödda kalven som måste ligga helt ensam i ett bås i stället för att känna mammas närhet, liksom den lilla kycklingen, som har ett starkt behov av att krypa in under mammas vinge för att få trygghet, värme och mörker för att kunna sova. I stället måste den hoppa runt i en stor industrihall med ihärdig lysrörsbelysning. Stackars liten. 

Djuren far illa av hur de behandlas inom industrin och lagens gränser. Men ren vanvård ska enligt lagen straffas, så länge vi talar om ryggradsdjur. Samhället bygger däremot på att djur missköts, det går inte att upprätthålla en djurindustri med god djurhållning, där djuren får möjlighet att utöva sina naturliga behov och leva som de verkligen vill. Just därför har veterinären Jonna Johansson sagt att hon skulle vilja anmäla varje grisbonde.

Inom djurrättsrörelsen är det många som anmäler och överklagar olika beslut, men det leder sällan till någon förändring. Vi zoomar in på hur djuren behandlas trots lagligt skydd och i Blickfånget har vi fokus på rovdjurens förkämpe Marie.

Ibland har kampen dock orsakat stora förbättringar, som ett förbud mot svenska rävfarmer. I det här specialnumret kan du läsa mer om rörelsens historia och framväxt i Sverige. Spännande! Du får också se fotografen Julias bilder på grisar, som hon har jobbat med i flera år, och den veganska matkreatören Daniel berättar att i Gnesta där han bor finns det hos de ”tuffa brandmännen” en humanism som sträcker sig bortom människan. Det blir nämligen lika stort pådrag om en ko ska räddas.

Min kompis sa nyligen att om man kan säga på sin dödsbädd att man har jobbat med djurrätt kan man vara nöjd. Hon sa att hur djur behandlas i ett samhälle är grundläggande, för om man inte tar hand om de svagaste tar man inte bra hand om någon.

Hoppas att ni gillar Djurrättskollen som magasin! Hör gärna av er med synpunkter eller nyhetstips och fortsätt att läsa Djurrättskollen på webben och i kommande nummer av Syre. 

I juni kommer Syres nästa temanummer: Fredskollen. Missa inte!

Vi ses!

Stina Lagerkvist
Djurrättsreporter

PS. Vill du avanmäla detta nyhetsbrev från oss klickar du här och bockar ur Syres veckomagasin under Redaktionens val. Där kan du även anmäla dig till eller ta bort dig från våra andra nyhetsbrev. DS