← Till Tidningen Global
Radar

Inte mycket att fira på Pressfrihetsdagen

Ashfaq Yusufzai/IPS  | Journalister i Peshawar, Pakistan, protesterar mot ett attentat mot Dawn News.

Trots framsteg vad gäller antalet länder som har stiftat lagar om rätten till information, och trots antagandet av flera internationella resolutioner om säkerhet för journalister, lever 45 procent av världens befolkning i länder utan fri press. Detta enligt en rapport från Freedom House.

PRESSFRIHET • Enbart 13 procent av världens befolkning har tillgång till helt fri press, medan 42 procent lever i länder där medierna har viss frihet, enligt den oberoende organisationens rapport om pressfriheten 2017.

Enligt rapporten har pressfriheten i världen minskat sedan 2012 och en oroande trend det senast året är att detta även har skett i länder som tidigare har rankats som ”bra”.

Pressfrihetsdagen infaller den tredje maj varje år och är instiftad av Unesco.
De länder och territorier som hamnar längst ner i Freedom Houses ranking är Azerbajdzjan, Kuba, Ekvatorialguinea, Eritrea, Iran, Krim, Nordkorea, Syrien, Turkmenistan och Kongo-Kinshasa. Regeringarna i flera av de länder där pressfriheten begränsas motiverar restriktiva lagar och censur som nödvändigt för den nationella säkerheten.

I exempelvis krigsdrabbade Syrien garanterar landets konstitution pressfrihet och medialagen från 2011 innehåller förbud mot att förhöra och gripa journalister. Men medielagen säger också att publicering om information om de väpnade styrkorna, och spridande av information som kan påverka den nationella säkerheten, är förbjudna i Syrien.

Detta ger den syriska regimen möjlighet att strypa pressfriheten på många sätt, bland annat genom att straffa journalister för brott mot staten. Den syriska censurmyndigheten kontrollerar också distributionen av allt tryckt material i landet. Det, tillsammans med den usla ekonomiska situation som kriget har orsakat, har lett till att det i dag enbart finns några dussin tryckta publikationer i de regeringskontrollerade områdena, varav merparten ägs av företag som är allierade med regimen.

Men samtidigt har det uppstått nya medier i de områden som kontrolleras av oppositionen, vissa drivs av volontärer och andra från andra länder. Ett exempel är oppositionella Orient TV som ägs av exilsyriern Ghassan Aboud. Kanalen sänder från Dubai men har korrespondenter på plats i Syrien