Radar · Nyheter

Oljeprisets klimateffekt okänd

En norsk oljerigg i Nordsjön.

Spikrakt upp, fritt fall, nu uppåt igen – oljepriset rör sig som en jojo. Osäkerheten kan gynna den förnybara energin, men att oljan stannar i marken är långt ifrån säkert. I oljelandet Norge hörs ändå försiktig optimism från miljörörelsen.

Sommaren 2008 närmar sig oljepriset 150 dollar per fat, mångdubbelt högre än tio år tidigare. Att priset ska fortsätta stiga tas för givet av de flesta. Biobränslen som etanol vinner mark.

Sedan kommer hösten och finanskrisen ödelägger världsekonomin. Snabbt rasar priset till 30 dollar fatet. Samtidigt pekas det höga priset innan kraschen ut som en av orsakerna till nedgången.

– Signalen till marknaden var att olja är opålitligt, säger Mikael Höök, docent i naturresurser och hållbar utveckling på Uppsala universitet.

De biobränslen som gynnats av ett högt oljepris får det svårare, men istället börjar förnybar elproduktion att ta fart liksom elbilsmarknaden.

– Det osäkra oljepriset gjorde att marknaden ville satsa på trygga hästar. Investeringarna i förnybar energi fokuserades då på sol och vind, säger Mikael Höök.

Nya marknader

Frågan vad som är bäst för klimatet, ett högt eller lågt oljepris, har inget enkelt svar. Som utvecklingen före och efter finanskrisen visar kan alternativ till fossila bränslen gynnas av stora rörelser upp och ner. Men att oljeprisets berg– och dalbana blir klimatets räddning lär vara att hoppas för mycket.

En sak att ha i åtanke är att de alternativ som växer fram inte alltid är så fossilfria som de framställs. Exempelvis går fossil energi åt till att framställa elbilarnas batterier.

Och även om oljeanvändningen gått ner något i västvärlden de senaste tio åren har den ökat ännu mer i övriga världen, inte minst i Kina och Indien. Produktionen av konventionell olja har legat i princip still, men istället har skifferolja flödat i allt större mängder och gjort USA till världens största oljeproducent.

– Skifferoljan skakade på kort tid fram ett nytt Nordsjön i produktionsvolym, säger Mikael Höök.

Relativt låga priser

Skifferoljans snabba framfart i USA är en viktig orsak till att oljepriset fortsatt varit på en relativt låg nivå, trots att världsekonomin återhämtat sig efter finanskrisen. Länge försökte Saudiarabien, världens största producent av konventionell olja, knäcka konkurrensen från skifferoljan. Genom att hålla kranarna öppna pressades priset.

– Det fanns en idé om att marknadsandelarna var viktigare än priset. Tidigare oljekriser hade visat att det inte fungerade att hålla priset uppe eftersom exploatering då blev lönsam på andra håll, som i Nordsjön, säger Mikael Höök.

Men skifferoljebolagen effektiviserade snabbt sin produktion och saudiernas strategi misslyckades.

– Stålbadet som amerikanerna utsattes för tvingade dem att vara kreativa.

Nu är priset på väg upp igen och närmar sig 70 dollar. Förutom att saudierna skruvat åt kranarna har politisk oro kring exempelvis Ukraina och nu senast Venezuela bidragit.

Utvecklingen för skifferolja kommer att vara en viktig faktor för oljepriset, tror Mikael Höök.Hur länge den amerikanska boomen håller i sig är inte givet. Skifferbrunnar har betydligt kortare livslängd än vanliga oljefält och nya hål behöver borras kontinuerligt. Men än viktigare för skifferoljans framtid är om länder som Kina kommer att satsa, menar Mikael Höök. För klimatet finns ytterligare orosmoln.

Mikael Höök påpekar att minskad oljeanvändning inom ett område kan öppna upp för mer användning på ett annat.

Även om transporter ännu slukar mest olja, används en allt större andel för att tillverka plast.

– Olja blir inte oanvändbar bara för att vi slutar bränna den i olika typer av motorer.

I det nordiska oljelandet Norge har miljörörelsen försökt använda den kris som prisfallet på olja innebar för att flytta fram positionerna.

– Det finns en större förståelse nu för att vi står inför en global energiomställning, säger Martin Norman, klimat– och energirådgivare på Greenpeace Norge.

Tecken på oljeepokens slut

Det statliga oljebolaget Equinors investeringar i förnybar energi ser han som ett av flera tecken på att oljeepoken har ett slut.

Samtidigt har staten gett tillstånd för att leta efter nya oljegömmor, både till Equinor och till svenska Lundin petroleum med flera. Greenpeace menar att det strider mot grundlagen och har tillsammans med Natur og ungdom gått till domstol. Staten vann i första instans, men i höst väntar en ny rättegång.

Martin Norman menar att letandet efter nya oljefyndigheter förutsätter att staten tar på sig risken och ser ett visst hopp i att multinationella bolag som BP och Shell inte har visat intresse för tillstånden.

– När historieböckerna skrivs kan det här bli ihågkommet som tidernas dyraste sysselsättningsåtgärd. Det som nu måste ske är att vi slutar subventionera både produktion och konsumtion av fossila bränslen.