Klädjätten H&M sviker ett löfte om en lön som de som syr kläderna kan leva på. Det menar aktivister som protesterade vid förra veckans bolagsstämma.
I höstas berättade Syre om att H&M backar från sitt löfte från 2013 om att 850 000 textilarbetare hos deras viktigaste leverantörer skulle erhålla en skälig lön. Klädkedjan menar att målet blivit missförstått av media och under bolagsstämman den 8 maj fanns aktivister på plats i Stockholm från organisationen Clean clothes campaign.
Med slogan som ”Vänd inte ryggen åt de 850 000 arbetare ni lovade skälig lön år 2018” på banderollerna, fanns ett tiotal aktivister från bland annat Tyskland på plats i Stockholm för att framföra protester under H&Ms bolagsstämma. Clean Clothes Campaign uppmärksammade även att de samlat in över 70 000 namn på tre dagar för deras nya kampanj ”Turn around, H&M!”.
H&M menar att de har blivit missförstådda av media och att målet egentligen är att ett nytt lönesystem ska vara färdigt 2018. När målet sattes innefattade det tilltänkta lönesystemet 850 000 arbetare – men i dag handlar det istället om 375 000 arbetare. Detta ska enligt H&M vara uppnått och dessutom företräds 620 000 av de anställda av arbetarrepresentanter.
Maria Sjödin är kommunikationsansvarig för Fair action, som är medlem i Clean clothes campaign och i höstas drev en kampanj som fick över 900 namnunderskrifter. Hon berättar att målet var tydligt i början, men att målformuleringen är borttagen från H&Ms hemsida – 850 000 anställda i textilfabrikerna ska ha möjlighet till rättvis levnadslön per år 2018.
– Det står ordagrant i deras road map. Detta är ett sätt för H&M att inte ta ansvar för löftet. Ifall de tycker att de blivit feltolkade, varför korrigerade de det inte då, utan säger det först nu?
Hon menar att det är positivt att företag som H&M verkar i länder som Bangladesh, som är ett av de största leverantörsländerna, men att man då ska bidra till att skapa jobbtillfällen med skäliga löner.
– De har släppt nya siffror som visar hur snittlönerna ser ut hos deras leverantörer. Tittar man på Bangladesh ligger snittlönen precis över fattigdomsgränsen och väldigt långt ifrån den minimilön det lokala facket begär, säger Maria Sjödin och fortsätter:
– För att utvärdera löneutvecklingen måste man ta hänsyn till inflationen som är cirka 6 procent per år, då ser man att reallönerna till och med minskat sedan 2014.
