Glöd · Debatt

Alla måste ösa när båten sjunker

 TT | Precis som när ett fartyg sjunker måste alla hjälpas åt om vi ska kunna lösa klimatkrisen, skriver Gunnar Rundgren.

DEBATT ”Jag gillar piskor” är den kittlande rubriken till en intervju med Maria Wetterstrand, som tillsatts av regeringen för att analysera hur flygets användning av hållbara biobränslen kan främjas för att minska utsläppen. Wetterstrand säger att det är ett ”jätteproblem att flyget inte betalar sina miljökostnader”. Så långt är det lätt att hålla med, även om det inte fanns något konkret förslag.

Det som stack ut i intervjun var inte piskorna, inte heller morötterna, utan tanken att konsumenterna ska ges en stor roll i att driva omställningen. Detta ska ske genom att vi frivilligt väljer att betala mer för en flygbiljett om flygbolaget förbinder sig att köpa en motsvarande kvantitet biobränsle. Tidigare berättade flygbolaget BRA för övrigt att de inför en sådan modell. Med start den 8 april kan kunderna betala 300 kronor i tillägg för just biobränsle.

I själva verket är det ytterst osannolikt att flyg i en omfattning motsvarande dagens globalt skulle kunna drivas med biobränslen. I alla fall om man också ska öka användningen av biobränslen för andra transporter. Redan med den blygsamma användningen av biobränslen vi har i dag är Sverige en storimportör av sådana. Vi dammsuger världen på överbliven frityrolja och slakteriavfall för att kunna fortsätta som vanligt samtidigt som vi upprätthåller illusionen om den gröna omställningen.

Men låt oss ändå för ett tag låtsas att det är möjligt att ställa om flyget till hållbart producerade biobränslen. Skälet för att göra det är att fossildrivet flyg utgör ett kraftigt bidrag till växthuseffekten.

Växthusgasutsläppen är en kollektiv utmaning, drabbar alla och orsakas av summan av allas beteenden. Den typen av problem hanteras i stort bäst av kollektiva lösningar som fördelar ”bördan” så jämnt som möjligt, eller när det går i proportion till hur mycket man bidrar till problemet. Att enskilda individer skall kunna välja om de har lust att bidra till lösningen eller inte är uteslutet. Det är som att sitta i en båt som läcker och några struntar i att ösa eller kanske till och med öser in vatten, medan de andra öser i sitt anletes svett.

Om det nu är möjligt att få fram biobränslen vore det en mycket enklare lösning, och en lösning som sammanfaller med de flesta människors uppfattning av rättvisa, att flygbolagen helt enkelt tvingas blanda in biodrivmedel i en konstant ökande omfattning stället för att låta det vara den enskildes val om hen har lust eller råd att betala för de miljökostnader hen orsakar.