Forskarkåren är enig. Hormonstörande kemikalier är något att oroa sig för och vi behöver en bättre lagstiftning för att skydda oss mot dem. Sjukdomar som de misstänks kunna orsaka sträcker sig från minskad fertilitet och IQ till metaboliska sjukdomar, cancer och flera neurologiska sjukdomar. Ändå röstade EU-länderna i juli för ett förslag som är långt ifrån tillräckligt för att införa förbud. De vetenskapliga kriterier som EU-kommissionen föreslagit för att identifiera hormonstörande ämnen är enligt många forskare tandlös, med flera kryphål som gör det svårt att skapa tillräckliga bevis.
Sverige var ett av få länder som i juli röstade emot de kriterier som EU-kommissionen presenterat för att identifiera hormonstörande ämnen. Det gjorde man ”främst på grund av farhågor för att kriterierna inte kommer att ge ett tillräckligt starkt skydd för hälsa och miljö”, skriver Kemikalieinspektionen på sin hemsida. Och forskarkåren är av samma åsikt.
– Det är verkligen en besvikelse. Det finns kryphål och man har ställt en för hög nivå på bevisbördan. Det är tydligt att man har gått kemikalieindustrin till mötes. Den föreslagna lagstiftningen är ofullständig och kan inte skydda medborgarnas hälsa, säger Barbara Demeneix, forskare vid Naturhistoriska museet i Paris.
Hennes forskning är inriktad på sköldkörtelhormonets inverkan på hjärnans utveckling och hur dessa mekanismer kan störas av olika hormonstörare. Hennes egna och andras studier tyder på att barn vars mammor haft höga nivåer av hormonstörande ämnen i fostervattnet senare kan visa upp till fem procent sämre resultat i IQ-tester. En nivå som kan tyckas irrelevant, men utslagen på en hel befolkning får det betydande effekter, vilket hennes och andras forskning har visat.
– Vi behöver alla sköldkörtelhormon för att vår hjärna ska utvecklas korrekt, under alla stadier i livet. Men det är extra viktigt för barn innan de föds och den första tiden efter födseln, säger Barbara Demeneix.
Hon kom nyligen ut med boken Toxic cocktail – How chemical pollution is poisoning our brains, en populärvetenskaplig variant av en av hennes tidigare, mer akademiskt inriktade bok på ämnet. Tanken är att nå ut till en större publik för att medvetandegöra i frågan. Här tar hon bland annat upp den tankeväckande historien om hur orsaken till kretinism – en utvecklingsstörning som påverkar både intelligensen och kroppen – kopplades till brist på sköldkörtelhormon på 1800-talet.
Vid den tidpunkten visste forskarna inte ens vad hormoner var. Men då den franske kemisten Adolphe Chatin på 1850-talet visade att det fanns ett tydligt samband mellan sjukdomen och brist på ämnet jod startades en rad politiska åtgärder. Medicinering med jod sattes in och senare berikades också salt med jod. Att detta ämne bidrar till att få sköldkörtelhormonet att fungera normalt visste man inte, men man såg effekterna och agerade.
– De visste inte varför, men de gjorde det ändå! säger Barbara Demeneix och drar parallellen till dagens system där politiska processer och lagstiftning drar ut på tiden och släpar långt efter forskningen.
Stämde EU-kommissionen
I fallet med dagens hormonstörande ämnen har den politiska processen i EU pågått länge. För länge, menade Sverige när man för två år sedan stämde EU-kommissionen för passivitet i frågan och fick rätt i EU-domstolens tribunal.
Och det är som sagt inte bara långsamheten som kritiserats. Både forskare och miljöorganisationer har kritiserat EU-kommissionens förslag för att innehålla för många kryphål. I förslaget står det bland annat att forskningen behöver visa en kausal koppling för att kunna definiera ett ämne som hormonstörande. Alltså att man inte bara ser ett tydligt samband, utan också kan bevisa att det är just substansen som orsakar de negativa hälsoeffekterna. Detta vänder sig de som forskar på området emot, bland annat Christina Rudén, professor i toxikologi och ekotoxikologi vid Stockholms universitet.
– Man skulle kunna tolka det som att det krävs bevis från människor för att kunna klassificera att ämne som ”känt” hormonstörande. Det vore såklart en katastrof. Vi vill ju kunna hantera riskerna innan människor har exponerats och skadats i sådan omfattning att stora epidemiologiska studier dras igång. Och det är ju också så befintlig lagstiftning fungerar för faro-klassificering av exempelvis cancerframkallande ämnen, säger hon till organisationen Baltic eye.
Cocktaileffekten
Även Joëlle Rüegg på Swetox är kritisk mot de hårda beviskraven.
– Det är ofta svårt att göra sådana kopplingar, så det är ett stort krav. Starka misstankar räcker inte. Och som konsument eller mamma så tänker man ju inte så. Om det finns en kemikalie som man vet är kopplad till negativa hälsoeffekter så bryr man sig ju inte om exakt hur det fungerar. Man vill bara ta bort den från marknaden, säger hon.
Hon är bland annat vice koordinator för ett stort samverkansprojekt (EDC Mixrisk) mellan olika universitet i Europa som fokuserar på att lyfta fram den så kallade cocktaileffekten när vi utsätts för en blandning av kemikalier. Hon forskar också på epigenetiska förändringar, det vill säga mekanismer som påverkar på vilket sätt DNA-molekylen aktiveras i cellen.
– Hormoner som binder till hormonreceptorer kan ses som lås och nycklar. Vrider du om nyckeln så startar du eller blockerar vissa effekter i cellerna. Vissa kemikalier kan fungera som en extra nyckel då de liknar hormonerna. De kan starta liknande processer och stör direkt, förklarar hon.
Ett av resultaten i hennes forskning stärker misstankarna att hormonstörande ämnen kan ligga bakom den stora ökningen i diagnoser inom autismspektrum som skett de senaste åren. De flesta experter är överens om att hela förklaringen till ökningen inte kan ligga i enbart bättre diagnostik – de anser att det även måste vara något i omgivningen – men tydliga bevis för att det beror på just hormonstörande ämnen finns inte ännu.
– Vi gjorde tester på nervceller i labbmiljö och där visade det sig att de gener som påverkades överlappade med gener som man tidigare har kopplat till utveckling av autism. Det stärkte våra misstankar, och blandningen av kemikalier var dessutom i en koncentration som motsvarar den som man kan hitta hos gravida kvinnor, säger Joëlle Rüegg.
”Det är verkligen en besvikelse. Det finns kryphål och man har ställt en för hög nivå på
bevisbördan.”Barbara Demeneix, forskare vid Naturhistoriska museet i Paris.
Hon menar att bevisbördan för att klassificera ämnen som hormonstörande i EU i själva verket borde vara omvänd.
– Egentligen borde man vända på det. Det är ju skattebetalarnas pengar som vi forskar för. Egentligen borde kemikalieföretagen få bevisa att det inte är farligt!
För misstankarna kring hormonstörarnas negativa effekter är starka, det finns det inga tvivel om.
– De som verkligen jobbar i det här området är överens om att det här är något vi behöver vara bekymrade över. Debatten som man ibland kan se i media finns inte i forskarkretsar, säger hon.
Barbara Demeneix är av samma åsikt, och riktar skarp kritik mot kemikaliebranschens lobbying.
– De jobbar ju efter samma teori som tobaksindustrin och fossilindustrin gjort. ”Creating doubt” – att skapa tvivel. Någon som är betald av kemiindustrin hittar någon detalj som inte är bevisad och drar stort på den. Problemet med forskning är att du aldrig kan vara helt säker. Det är lätt att komma och säga att du bara bevisat det i en viss situation eller att du bara är 95 procent säker, säger hon.
Men många experimentella studier (den typ av studier där man studerar effekterna av ett tillsatt, utvalt ämne) visar på kopplingar till en rad hälsoeffekter som infertilitet, cancer, metaboliska sjukdomar, neurologiska sjukdomar och minskad IQ. Och ämnena finns överallt omkring oss.
– I mat via bekämpningsmedel, i kosmetika och hudvårdsprodukter i form av parabener. Tänk dig gravida kvinnor som smörjer in sin mage för att motverka bristningar. I värsta fall absorberar de tyvärr också hormonstörande ämnen via huden! säger Barbara Demeneix.
Ämnen i blodet
Åsa Gustafsson på Swetox är inriktad på forskning kring inandning av ämnen i inomhusmiljö. Tidigare forskning har visat att vissa hormonstörande ämnen avsöndras från bland annat möbler, golv och elektriska apparater för att sedan fästa till dammet i hemmet.
– Vi vill få en bättre förståelse för vad som händer i luftvägarna, hur upptaget av kemikalier är i lungorna, eftersom det därifrån är en kort distans till blodet. Vandrar kemikalierna över till blodet, bryts de ner eller ligger de kvar? Detta finns det inte så många studier kring, säger Åsa Gustafsson.
Det man vet från blodprover är dock att vi har många av dessa ämnen i blodet. Hur det påverkar oss är komplext.
– Man kan inte säga att detta kommer att leda till prostatacancer eller bröstcancer. Det man kan se är att dessa sjukdomar ökar, men det är jättesvårt att säga exakt vad som skulle vara orsaken till en cancer trettio år senare, säger Åsa Gustafsson.
Hon håller med andra forskare om att EUs kriterier gör det svårt att förbjuda några ämnen. Bevisbördan är för stor.
– Det är ju hårdare krav än vad det är på läkemedel. Och så har vi dessutom cocktaileffekten som inte ingår i dagens testsystem. Det är helt orimligt, säger hon.
Hon förklarar att även om det handlar om låga doser av hormonstörande ämnen som vi får i oss så är det ändå något som vi alla dagligen får i oss på olika sätt. Men i väntan på tuffare lagstiftning kan vi alla göra något för att minska de halter vi får i oss.
– Man ska städa bort dammet, men jag skulle inte säga att man ska överdriva. Normal städning räcker. Och sen som rengöringsmedel funkar ju såpa utmärkt. Man kan också byta ut plastburkar till glas exempelvis. Personligen undviker jag teflon i köket och fuktavvisande material i kläder till mig och barnen. Högfluorerade ämnen stannar ju kvar hundratals år i naturen, säger hon.
”Vi vill få en bättre förståelse för vad som händer i luftvägarna, hur upptaget av kemikalier är i lungorna …”
Åsa Gustafsson forskar om inhalation på Swetox. Foto: Swetox
När det gäller leksaker kan man undvika mjuka plastleksaker, eftersom ftalater har till uppgift just att göra plaster mjukare. Även äldre leksaker gjorda innan 2013 är bra att undvika eftersom de kan innehålla kemikalier som förbjöds genom EUs leksaksdirektiv, som till exempel vissa ftalater.
Åsa Gustafsson tycker att det är viktigt att själv göra medvetna val och att fråga efter alternativ i butiken.
– Många bäckar små leder till mindre exponering. Och det är bra att folk frågar och använder sitt konsumenttryck. Det påverkar faktiskt produktionen, säger hon.
Samtidigt är både hon och Joëlle Rüegg eniga om att detta är ett ämne som är alldeles för stort och komplext för att man ska lägga över ansvaret på individen.
– Det får inte bli en fråga om ifall man har råd eller kunskap att välja bort produkter som kan vara skadliga utan det är myndigheternas uppgift att skydda alla oavsett social status, säger Joëlle Rüegg.
Hormonstörande ämnen
EU-kommissionens förslag på kriterier ska först godkännas av EU-parlamentet innan det kan antas.
Ftalater
Finns i mjuka plastleksaker och golv och har till uppgift att just göra plasten mjuk. Ftalater finns även i rengörings- och hygienprodukter.
Perfluorerade ämnen
Används ofta för att avvisa vatten, fett och smuts. Finns exempelvis i textilier, impregneringsmedel, stekpannor, rengöringsmedel och elektronik. Det finns hundratals ämnen och de är bland de mest svårnedbrytbara i naturen. Man hittar numera ämnena även i dricksvatten.
