Nils Eriksson, född 1934, läkare och bosatt i Halmstad. Så presenterar sig författaren till Lymlar och ligister med pamfletter och plakat på bokens omslag. Eldsjälen Nils Eriksson har gjort en sammanfattning av de senaste 50 åren med alternativrörelserna i Halmstad, Hallands residensstad. Det rör sig om ett femtiotal intressegrupper, föreningar och organisationer – i en kommun med drygt 90 000 invånare.
Nils Eriksson har varit initiativtagare till eller aktivt inblandad i många av dem. ”Vi uppfattade oss naturligtvis inte som alternativrörelse utan tillsammans grep man sig helt enkelt an sådant som man såg som viktiga aktuella problem”, menar Eriksson. Dokumentet sträcker sig tidsmässigt från bildandet av Halmstads Vietnamkommitté 1967 med uppror mot Vietnamkriget fram till öppnandet av rättvis-handelsbutiken Reko 2007 och startandet 2008 av föreningen Klimataktion, som framträder med regelbundna föreläsningar och debattartiklar och samarbetar med andra klimat- och miljögrupper.
Boken är allt annat än ett uppradande av fakta, nej, den är kryddad med minnen av det som har hänt på vägen, ibland gått på tok. Nils Eriksson har givit en målande bild av dessa alternativrörelser som i själva verket pågick i hela landet. Värdefullt är att Nils Eriksson har tagit tillvara egna anteckningar och en hel del litteratur för att skriva detta viktiga minnesdokument till de stora politiska händelser som vi har fått höra och läsa om.
Medvetet har Eriksson utelämnat namn på dem som har varit med i aktiviteterna. ”Den som har legitimt intresse för namnen kan få diverse medlemsförteckningar av mig” informerar han i förordet.
Typisk för läkaren Nils Eriksson är hans reaktion när han hörde om läkarbristen i Norrbotten 1969. Under ett års tid lyckades Halmstads läkare sköta en vårdcentral i Norrbotten, genom att två kolleger från Halmstads sjukhus åkte upp och vikarierade två månader i taget. Det är solidaritet som gäller! ”Det hade ingenting gemensamt med dagens guldgrävarverksamhet med de så kallade hyrläkarna” konstaterar Eriksson.
I september 1981 bildades Miljöpartiet i Halmstad. Enligt Eriksson var partibildningen en naturlig fortsättning på de rörelser som pågått en tid. Som en liten berättelse vid sidan om skissar han – helt ur minnet men verklighetstroget – en av Miljöpartiets kongresser i Karlskoga 1987. Det hela gestaltade sig kaotiskt men mycket allvarligt i sitt sanningssökande. Även detta är roligt att läsa så här i efterhand.
Engagemanget för Amnesty International har varit enastående i Halmstad. Fem arbetsgrupper fanns på 1970-talet. På 2000-talet har antalet aktiva minskat, grupp 33 finns dock kvar och dessutom Amnestys loppmarknad Byring & bråte som har vuxit undan för undan till en stormarknad och sköts av en egen grupp (grupp 169) med ett 80-tal frivilliga medarbetare.
Nils Eriksson drar slutsatsen att alternativrörelser behövs även i dag, inte minst för att motarbeta kapitalismens och konsumismens segertåg genom världen. Han menar att freds- och solidaritetsrörelsen också behövs för att avslöja Sveriges och EUs hyckleri i utrikespolitiken: ”Samtidigt som Ryssland utsätts för sanktioner på grund av dess annektering av Krim har EU hjärtliga förbindelser med Israel som ockuperar Västbanken liksom med Marocko som ockuperar Västsahara.”
Bokens sista kapitel är en appell till vår fortsatta vaksamhet och protest.
