Zoom

Den lyckliga nerväxten

Teorier om nerväxt brukar ofta bli betraktade med skepticism och som något av en utopi. Men planetens resurser är ändliga och runtom i världen ser man tecken på hur nya värderingar växer sig allt starkare. Med allt fler kriser som avlöser varandra, vill många se en ny logik. I Italien har rörelsen Decrescita felice – den lyckliga nerväxten – lockat till sig många anhängare som vill börja förändringen redan i dag, genom att vara personliga förebilder i hur man lever mer hållbart och utan konsumtionshets.

Mitt i Rom, i ett komplex av 1800-talsbyggnader som länge fungerade som slakthus och marknadsplats för kött, ligger numera bland annat La città dell’altra economia – den alternativa ekonomins stad. På en yta stor som fem fotbollsplaner samsas nu kulturskolor, föreningar och arkitektstudenter i dessa historiska, renoverade lokaler. På de 3 500 kvadratmeter som tillhör La città dell’altra economia hittar man seminarierum, bibliotek för barn, butik med försäljning av ekologiskt och rättvist producerade varor, bar och kafé samt ett stort öppet torg där det då och då hålls marknader och andra tillställningar. Området beskrivs som ett av de första i Europa som helt och hållet är ägnat åt ekonomisk aktivitet med låg miljöpåverkan, rättvis fördelning av värden och där människan och naturen står i centrum – utan jakt på vinster till varje pris.

– Många tänker när de hör ordet nerväxt att det är synonymt med lågkonjunktur och att det leder till arbetslöshet. Men så behöver det inte vara. Om det är en vald och styrd nerväxt så kan det till och med skapa fler jobb, säger Maurizio Pallante, författare till boken Decrescita felice – lycklig nerväxt – som var inspirationskälla till att rörelsen med samma namn grundades 2007.

Han är på besök i Rom för att hålla en föreläsning och delta i den lokala Decrescita felice-kretsens julfirande. I seminariesalen i La cittá dell’altra economia samlas ett 40-tal personer till knytkalas. Tallrikar och bestick har alla tagit med sig för att undvika slit och släng. Även utdelningen av egentillverkade julklappar blir en uppvisning av vad man praktiskt kan göra för att bli mindre beroende av att ständigt köpa allt. Deodoranter gjorda med bikarbonat, marmelader, surdegsbrödsbas som sägs ha 300-årigt ursprung, tvålar, vin och en och annan stickad halsduk. Alltihop är en del av tankarna kring nerväxt, då ett viktigt fokus för rörelsen är just på det praktiska och positiva. Vad kan jag göra, här, i dag? Målet är inte att minska BNP i sig, utan att se till att vi konsumerar på ett rättvist och hållbart sätt inom ramarna för vad planeten klarar av.

La città dell’altra economia – den alternativa ekonomins stad. Foto: La città dell’altra economia

Självförsörjning

Maurizio Pallante ger två konkreta exempel på hur fel det kan bli om samhället fokuserar enbart på tillväxt.

– Om ett hus är dåligt isolerat drar det mer energi. Det blir dyrare för den som bor där och det är ett slöseri med resurser. Men det får BNP att växa! Om en familj däremot odlar grönsaker i sin trädgård så blir det ingen tillväxt i BNP, men familjen kanske blir självförsörjande på grönsaker, och det ökar välmåendet!

Han ger ännu ett exempel som visar på det absurda i att mäta enbart BNP. Om allt fler i befolkningen håller sig friska så konsumeras mindre medicin och då minskar BNP.

Att kunna producera själv är en viktig beståndsdel i en mer hållbar ekonomi enligt Decrescita felice. Att ge av sin tid och utbyta tjänster är något som alla tjänar på, då det kostar mindre och resultatet ofta blir av högre kvalitet än det som kan köpas på marknaden. Över hela Italien finns lokala cirklar med aktivister som träffas, diskuterar och går olika kurser som alla går ut på att lära sig att bli mer autonom. Att tillverka eget bröd, sy, göra egna hudvårdsprodukter och rengöringsprodukter, odla med permakulturmetoder och göra naturmediciner med hjälp av örter – allt är en del av tanken på att bli mer oberoende av marknaden.

– Under två generationer har vi förlorat nästan all förmåga att göra saker själva. Och den som inte kan göra något själv måste köpa allt, säger Maurizio Pallante.

Istället strävar de efter att skapa ett starkare socialt nätverk där man också kan byta produkter med varandra. Med en sådan typ av produktion kommer inte bara miljöfördelar utan också förbättrade levnadsvillkor.

– Vem är lyckligast? Den som arbetar hela dagen för att få en högre lön för att kunna köpa allt fler produkter som slängs med allt högre hastighet, eller den som arbetar mindre och tillbringar mer tid med personerna den älskar? Den som bara köper saker hen behöver kan leva på en mindre lön. Så vem av de två avstår egentligen från något? frågar Maurizio Pallante.

Lucia Cuffaro är ordförande för Movimento decrescita felice och har blivit ett ansikte utåt för hela rörelsen i Italien. Foto: Madeleine Johansson

Attitydförändring

En av medlemmarna som förändrat mycket i sitt liv sedan hon gick med för sex, sju år sedan är arkitekten Cinthya Costa. Hon köper nästan inga nya kläder längre och tillverkar många fler saker själv.

– Det har kommit så många kompetenta personer som berättat om olika saker och hållit kurser. Själv har jag också hållit kurser i hur man sätter upp solpaneler, säger hon.

Hon tycker sig också börja se en viss attitydförändring i Italien.

– Fler har börjat ändra sin livsstil, delvis av nödvändighet på grund av krisen, men det finns också en spirituell aspekt. Tidigare levde många som om deras saker vore heliga, men med krisen och klimatförändringarna börjar man se en ändring på det.

Ordförande i rörelsen är Lucia Cuffaro. Hennes idéer kring nerväxt når i dag ut till en långt större publik än de egna medlemmarna, då hon varje lördagmorgon medverkar i tv-programmet Uno mattina där hon visar publiken hur de själva kan tillverka mat, hudvårdsprodukter, rengöringsprodukter och återvinna saker som annars skulle slängas. Hennes vinjett heter ”Chi fa da sé …” och syftar på ett gammalt ordspråk som menar att den som gör något själv gör det bättre.

– Om man lär sig om vilka substanser som finns i de produkter vi dagligen använder, kan var och en av oss själva agera för att förändra vår livsstil och undvika produkter som många gånger kan vara skadliga för miljön och vår hälsa, säger hon.

Hon är glad över att medvetenheten om begreppet nerväxt vuxit i Italien.

– Vår premiärminister Renzi talade till och med om nerväxt i sitt inledningstal under riksmötets öppnande i september. Det var visserligen i negativ bemärkelse, men det betyder ändå att det finns i medvetandet. Till och med påven har gett ut en encyklika om miljöproblemen och konsumtionen, säger hon.

Och det är just att sakta men säkert ändra våra föreställningar om vad ett framgångsrikt samhälle är som är syftet med Decrescita felice. Att sätta människan i centrum och värdera tiden som vi spenderar med varandra mer än produkterna vi omger oss med. Dessutom behöver vi reflektera mer över vilka slags produkter vi köper och hur vi köper dem.

Maurizio Pallante menar att det är nödvändigt att skilja på två liknande men olika begrepp: merci – vanliga handelsvaror på marknaden och beni – en form av mer allmännyttiga varor och tjänster som uppfyller ett grundläggande behov eller en önskan hos personer.

– En nerväxt bygger på att minska omfattningen av varor som inte uppfyller ett behov hos någon samtidigt som de nödvändiga, nyttiga varorna kan vara kvar och gärna bytas [mellan människor] utan en kommersialisering. Nerväxt betyder alltså inte färre varor, utan färre varor när det är det bästa alternativet [för människor och miljö].

På den lokala Decrescita felice-kretsens julfirande i Rom var utdelningen av egentillverkade julklappar ett uppskattat inslag. Foto: Madeleine Johansson

”Orsaken till kriserna”

Ekonomisk kris, ekologisk kris och humanitär kris. Allt hänger ihop och det börjar bli alltmer tydligt i världen. Italien har märkt av det de senaste åren genom en ökande statsskuld, en allt högre arbetslöshet och en rejäl försämring av arbetarnas villkor. Tillfälliga arbeten har blivit allt vanligare och den senaste formen av anställning är endagarskontrakt där du kan bli uppsagd från en dag till en annan. Därför har frågan om nerväxt blivit allt mer angelägen, menar Maurizio Pallante.

– Orsaken till kriserna vi ser är tillväxten. Därför kan den inte vara lösningen. Vårt ekonomiska system tvingar alla företag att investera i ny teknologi för att ständigt öka produktiviteten. De som inte gör det hamnar utanför marknaden. Men det betyder att vi ersätter människor med maskiner och ökar arbetslösheten. Och vem ska då ha råd att köpa alla dessa nya produkter? De ökar utbudet men minskar efterfrågan!

Han talar vidare om hur skuldsättningen är det som har fått hjulen att fortsätta snurra, och hur bankerna i dag skapar pengar ur tomma intet genom nya lån. Men med det skapas också bubblor som till slut spricker.

– I dag kan riksbankerna skapa så många dollarsedlar man vill. Men naturen har resurser som till sist tar slut. På detta sättet ökar vi den ekologiska krisen och vi ökar också den ekonomiska krisen.

Det handlar också om att skapa ett starkare socialt nätverk där man även kan byta produkter med varandra. Foto: Movimento decrescita felice

Värdera saker annorlunda

Vägen ut är enligt honom ett nytt tankesätt. Om han skulle få politisk makt i dag skulle han börja med att energieffektivisera hushållen.

–  För att värma upp byggnaderna i Italien i dag behövs ett genomsnitt på 200 kilowattimmar per kvadratmeter och år. I Tyskland får du inte tillstånd att bygga hus som kräver mer än 70. Och ett passivhus kräver bara 15 kilowattimmar.

Alltså kan man se två tredjedelar av energiåtgången som bortkastad – en vara som höjer BNP men som inte ger något värde. Skulle man effektivisera alla dessa hus skulle det innebära en minskning i BNP utan att välbefinnandet minskar. Det skulle dessutom minska påverkan på klimatet och dessutom ge mer jobb, menar Pallante.

– Man skulle kunna se på lågkonjunktur som en person som svälter, medan nerväxt är som en person som är på diet. Den första är ofrivillig och okontrollerad medan den andra handlar om en medveten och vald reduktion av produkter som inte skapar någon nytta.

Han fortsätter att prata om de varor som var och en inte kan tillverka själva men som ändå har en nyttofunktion, som till exempel mobiltelefoner och datorer.

– Dessa måste ju fortsätta att säljas som varor på marknaden. Men däremot behöver man se till att dessa produkter håller så länge som möjligt och att de enkelt går att reparera eller i sista hand återvinna när de slutat fungera. Jakten på mineralerna till dessa apparater leder ju till konflikter och krig i de länder där de utvinns, säger Pallante.

Med en nerväxt följer också att man värderar saker på ett annat sätt. För att hitta en balans tror Pallante att vi behöver minska lönerna, dra ner på tiden vi lägger på jobb, produktion och konsumtion och istället lägga mer tid på de relationer som är viktiga för oss.

– Det är som Robert Kennedy sa i ett av sina tal, att BNP ”mäter allt förutom det som verkligen gör livet värt att leva”.

Medlemmarna gör egen tomatsås, en tradition som var mycket stark i Italien tidigare, men som i stort sett gått förlorad. Foto: Movimento decrescita felice

Om nerväxt:

Nerväxtbegreppet är inte lika etablerat i svenskan som i många andra språk. Engelskans degrowth, franskans décroissance, spanskans decrecimiento och italienskans decrescita är sedan länge etablerade koncept, medan svenskan också har använt sig av alternativa begrepp, som frånväxt, avväxt och nedväxt. Även nerväxtrörelserna är betydligt mer etablerade i Sydeuropa än här.

Kritik mot evig tillväxt Idéerna bygger på kritik mot det ekonomiska systemets fokus på ständig tillväxt och konsumtion och menar att överkonsumtionen leder till ett uttömmande av naturresurser. Till skillnad från teorier kring hållbar utveckling tror man inte på att en ständigt växande ekonomi kan vara hållbar.

Maximal lycka En viktig del i konceptet är att det inte handlar om en strävan efter martyrskap och minskat välmående. Snarare är tanken att fokusera på maximal lycka och välmående genom att dela på jobben, konsumera mindre och ägna mer tid åt familj, vänner och kreativa fritidsaktiviteter.

Att ge av sin tid och utbyta tjänster är något som alla tjänar på, då det kostar mindre och resultatet ofta blir av högre kvalitet än det som kan köpas på marknaden. Foto: La città dell’altra economia

Bakgrund

Matematikern, ekonomen och statistikern Nicholas Georgescu-Roegen uppges vara en av de första inspirationskällorna till rörelsen. Idéer har också hämtats från bland annat den franske ekonomiprofessorn Serge Latouche och tankesmedjan Romklubbens skrift Tillväxtens gränser (1972).

År 2008 hölls en första internationell konferens om nerväxt i Paris. Den samlade en rad olika forskare och rörelser som alla har liknande idéer och blev startpunkten för en rad konferenser som numera hålls vartannat år, senast år 2016 i Budapest.


Nummer 139 fre 17/2-17

Ladda ner PDF Fler nummer

Innehåll

Nummer 139

fre 17/2-17 Fler nummer