De nya initiativen för att odla tillsammans är ofta kopplade till en bredare analys och problembild av samhället. I Hjulsta utanför Stockholm finns exempelvis Rafael Altez och hans förening med en vision om rättvisa och ekomat till alla.
Rafael Altez är en av personerna bakom Hjulsta ekoodling som drivs av föreningen DGF utifrån principerna för permakultur. Han har en tidigare utbildning i multimediapedagogik och -teknik, och hade redan i början på 00-talet en vision om en webbaserad folkrörelse för lokal, social och ekologisk omställning. Han kallade det ”den gulliga folkrörelsen” (DGF) där ”gulliga” står för Glokalisering Underifrån genom Lärande Lokala Intelligenta Gemenskaper och Antikapitalism.
Damir Radovic har varit engagerad i föreningen under flera år. Han hade visserligen haft egen kolonilott förut, men sökte sig inte främst till föreningen för odlingens skull.
– Det är mer en dröm om att skapa något själv, att kunna vara självförsörjande och oberoende.
Fram till för två år sedan drev föreningen Akalla ekoodling inte långt därifrån, ett två hektar stort område på kommunens mark med både enskilda odlingslotter och stora gemensamma odlingar. Mitt i ett område med flera miljonprogram och ekonomiskt utsatta grupper var det värdefullt med billigt självplock av ekologiska grönsaker. Men föreningen fick inte sitt kontrakt förlängt och blev så småningom vräkta trots deras protester.
Förra våren började föreningen samarbeta med det sociala företaget Blå vägen och kunde starta upp en ny gemensam odling i Hjulsta på 1 000 kvadratmeter.
Rafael Altez har också stora visioner om hur hållbar stadsodling skulle kunna växa betydligt i Stockholm.
– Det finns gott om resurser och vatten, påpekar han.
Även Damir Radovic har idéer om att utveckla projektet och kunna skapa gröna jobb i framtiden, med inspiration av den stadsodling som nu utvecklas i storstäder som Detroit och London. Att kommunen ska kunna anställa någon för att odla lokal och nyttig mat.
Föreningen har även engagerat sig i lokala frågor som protesterna mot Förbifart Stockholm och i stödet för de vräkta familjer i Tensta förra sommaren.
– Vi är en del av motståndsrörelsen för att skapa ett rättvist och hållbart samhälle, säger Rafael Altez.
Förra sommaren hade de också tre grupper med sommarjobbande skolungdomar.
Rafael Altez berättar att de förutom odling diskuterade saker som klimatfrågan och försökte inspirera och uppmuntra dem till att välja gröna jobb i framtiden.
– Visa att jordbruk inte är så illa, säger han.
Damir Radovic har också försökt att inspirera ungdomarna i termer av hållbarhet och har långsiktiga idéer för ett koncept som han startade med de unga, Det gror i betongen.
– Jag har sagt till dem: att odla är som att trycka sina egna pengar.
Susanne Ris är mamma till två av ungdomarna som har haft sommarjobb och hon har hjälpt till lite som extra volontär. Hon är mycket positiv.
– Det är många av dem som inte är vana vid att vara utomhus så här.
Socioekologisk stadsutveckling
Hur miljömässiga och sociala åtgärder i stadsutveckling hänger ihop har forskaren Moa Tunström studerat med sina kollegor.
– Gemensamma odlingar i en stadsdel är ett tydligt exempel som illustrerar hur det sociala och ekologiska är sammankopplat, säger hon.
Motsatsen skulle vara en miljöteknisk åtgärd i ett bostadsområde som ökar boendekostnaderna och får som följd att människor inte har råd att bo kvar.
Moa Tunström påpekar att mycket av den nybyggnation som pågår i Sverige i dag är ganska exklusiva bostäder.
– Vem bygger vi för? Vem har råd med en miljövänlig livsstil? Den typen av frågor ställer vi.
Moa Tunström och hennes kollegor vid institutionen för urbana och regionala studier vid KTH presenterade sina resultat i boken Socioekologisk stadsutveckling i mars förra året. De argumenterar också för att man måste ha förståelse för människors olika behov, olika resurser och sätt att leva för att kunna planera för hållbar stadsutveckling.
– Till exempel måste de boende förstå varför olika nya tekniska innovationer har införts eller varför de ska ändra livsstil, annars funkar det inte.
En annan aspekt som Moa Tunström lyfter är vikten av att se stadsutvecklingen i ett vidare perspektiv och att det även handlar om miljörättvisa globalt.
– Vilka material väljer vi, varifrån kommer de, hur är arbetsvillkoren för dem som framställer dem? frågar hon.
Det handlar också om aspekter som medborgardeltagande och hur de boende i ett bostadsområde kan vara med och påverka vad som händer där.
– Ett återkommande tema i vår bok är gemensamma rum och ickekommersiella mötesplatser. Många odlingsplatser kan ses som det.
Omställningen börjar i Mölndal
Omställning Göteborg började växa fram 2009, bland annat genom att odlingskooperativet Tillsammans startade i Mölndal. Deras devis är ”Tillsammans skapar vi ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart lokalsamhälle.”
Odlingskooperativet Tillsammans i Mölndal utanför Göteborg arrenderar två hektar jordbruksmark från kommunen, och det är en av de största ekologiska odlingarna i Göteborgsområdet som drivs ideellt.
– Jag brukar likna det vid koloniområden, det vet ju folk vad det är, men istället för att dela upp det på var sin lott, så är vi 40 medlemmar som har en stor odling tillsammans, säger Frederik Strömberg som är en av medlemmarna.
De gör så mycket som möjligt tillsammans men har delat upp några ansvarsområden, som odlingsplanering, fröinköp och att hålla ordning i redskapsskjulet. Samordningen ställer krav på god kommunikation och tydlighet och det är det enda som är lite svårare med att odla tillsammans, tycker Frederik Strömberg.
– Förutom det är det enklare, roligare och du får dessutom nya vänner. Vi kan diskuterar problem som kommer upp och lära oss mer av varandra, säger han.
Eftersom en odling också behöver tillsyn minst ett par gånger i veckan ger ett delat ansvar också ett mer flexibelt system för medlemmarna. De kan täcka upp för varandra.
Initiativet till odlingen kom från Omställning Göteborg och en grundtanke är att öka kunskapen om hållbar odling och självförsörjning.
– Jag kom in på det här genom omställningsrörelsen, det var inte främst att jag ville odla, utan mer ett intresse för framtidsfrågor i allmänhet.
Innan Frederik Strömberg gick med i föreningen hade han bara odlat lite på balkongen.
– Jag har lärt mig otroligt mycket, säger han. Det är ett konkret och bra sätt att hålla på med hållbarhet.
Frederik Strömberg har sett hur intresset för stadsodling och omställningsfrågor har ökat markant även bland folk i allmänhet. Han tycker dock att det behövs mer diskussioner om hur vi skapar långsiktig hållbarhet och resiliens i samhället, det vill säga flexibilitet för att hantera kriser.
– Nu har det börjat komma upp på agendan, hur har vi det egentligen med mat och vatten och energiförsörjning?
Nätverken växer i Åre
Att bestämma ett möte, träffas och sätta ekologisk potatis eller äta lunch med andra hållbarhetsintresserade. I Åredalen har sociala medier stor betydelse för hållbarhetsrörelsen.
Lilian Alterskjaer är en av initiativtagarna till Tillsammansodlingen i Undersåker utanför Åre. Men hon har även gjort liknande saker förut. För 15 år sedan startade hon tillsammans med fem andra en ekonomisk förening i Åre som heter Fjällbete, i dag 150 ägare med runt 1000 får.
– Vi var ett gäng som satt i min trädgård för fyra år sedan och sa att det skulle vara så roligt att odla tillsammans. Många hade aldrig kört traktor förut och det var ett stort äventyr för dem att bara sätta sig bakom ratten och plöja och harva.
Att få tag på mark att odla på är inte ett problem i Åre. Lilian Alterskjaer känner bonden bredvid, han är också med i Fjällbete, och han låter dem använda en halv hektar i utbyte mot potatis.
Initiativet har växt genom åren och de har blivit fler och fler.
– När vi odlade första året sa vi att vi måste ju ha skördefest! Vi var tio vuxna, och alla fick bjuda in fem stycken personer till, så vi var 60 totalt. Men det slutade med att vi bjöd bort allt som vi odlat, det blev inget kvar, säger Lilian och skrattar. Och vi som hade gått och oroat oss under sommaren: ”Hur ska vi förvara allting?”.
Året därpå hade de bara provsmakning för de inbjudna. Men de har skördefest varje höst, och Lilian Alterskjaer påpekar att det också är ett bra tillfälle att bjuda in nya personer att vara med.
Hon har upplevt att det finns ett väldigt sug efter kunskap. Vad är ekologisk odling? Vilka frön trivs i vårt klimat? Så de arrangerade sin Tillsammansodling som en studiecirkel. För det lilla bidrag som de fick från studieförbundet kunde de köpa lite redskap. Nu är de runt 20 personer och har delat upp sig i lite olika grupper, som en potatisgrupp, en jordgubbsgrupp och några mindre odlingsgrupper.
– Det blir lite kolonilottsaktigt med några tillsammans på mindre ytor. Det har vi funnit vara ett bra system.
Det centrala i deras odlingsnätverk – för de är inte en förening – är en intern Facebookgrupp där de sköter all planering och bestämmer när de ska träffas.
– Det har verkligen underlättat. Utan den skulle vi missa varandra, och man skulle känna sig mer låst, nu är det flexibelt, och vi kan enkelt bolla olika beslut.
Lilian Alterskjaer berättar att hon är med i ett annat nätverk, CSR Åredalen, som är uppbyggt på samma sätt runt en Facebookgrupp. Men där är de 200 personer som är intresserade av hållbarhet som träffas för frukost- och lunchmöten.
– Det handlar mycket om att vi här odlar kulturen att vi behöver hjälpas åt att utveckla samhället till hållbarhet. Och det är så mycket roligare. Att rensa ogräs blir en fröjd när man kryper runt med en ny person som man aldrig pratat med förut.
Lilian Alterskjaer tycker att det är lite tråkigt att så fort man ska göra något tillsammans så ska det vara i form av en organisation eller en förening. Du går på ett möte och har plötsligt förväntningar på dig att sitta i en styrelse.
– Jag gillar när det är lustdrivet och enkelt, och jag tror att det är därför många dras till att vara med.
