Ulf Lundkvist har tecknat i hela sitt liv, tusentals seriestrippar till olika tidningar. Mest kända har serierna om korven Assar som utspelar sig i Nollberga blivit. Nu har boken ”Äntligen” kommit ut vilken – en samling av det bästa han gjort. I sommar är han även aktuell med en utställning på Seriegalleriet i Stockholm.
Ulf Lundkvist föddes i Norrköping 1952 och vid nio-års ålder flyttade han med sina föräldrar till Trångsund utanför Stockholm.
– Trångsund var nästan den yttersta utposten av Stockholm på den tiden. Det var stora flyttningar på grund av arbete och folk från hela landet hamnade där, berättar Ulf Lundkvist.
Ulfs pappa jobbade på SJ och mamman på Posten. På gymnasiet gick han Humanistisk linje med estetiskt tillval i Gubbängen i södra Stockholm.
– Det var enklast att komma in på den linjen. Jag har aldrig varit en studiebegåvning, säger han.
Efter grundskolan började han på Grundskolan för konstnärlig utbildning som låg på Gamla Brogatan i centrala Stockholm. Utöver andra elever med liknande intressen lärde han känna en lärare som blev som en mentor för honom.
– Jag har fortfarande kontakt med min grafiklärare därifrån, han heter Hasse Lindroth och är en väldigt duktig grafiker och konstnär. Han har följt mig genom livet. Det Hasse sa angående bilder ”att det är bara att göra” påverkade mig.
Efter Grundskolan för konstnärlig utbildning började Ulf Lundkvist på Grafisk formgivning (tidigare Reklam) på Konstfack.
– Jag insåg tidigt att reklam inte var min grej. Det är bra att ta reda på vad man inte vill, säger Ulf.
Han tyckte att det var kul att gå på Konstfack. Möten med nya människor i olika åldrar berikade och han kom in i nya sammanhang. Det hela gav någon slags överblick. Samtidigt kände Ulf att det var en konstig tid. I klassen över honom fanns inga lärare utan man kastade mest pil och i de sista två klasserna gick det fortfarande reklamnissar.
– Jag tillhörde inte toppeleverna, men det var kul att komma in i en ny värld. Ibland är det kontakter med människor som påverkar, som en mening som någon säger som stärker en. Jag föredrar att avdramatisera och inte krångla till allt för mycket. Det är tillräckligt krångligt ändå, menar Ulf.
Första boken
När han gick sista året på konstfack började han jobba extra några dagar i veckan som fritidsledare i ett allaktivetshus på Gamla Brogatan. Efter en tid omformades verksamheten och mindre enheter skapades där folk kunde jobba med snickerier, keramik och smide bland annat. Huset var öppet för alla och Ulf började jobba som handledare på Bilverkstan.
– Det var väldigt lärorikt och skojigt, jag jobbade där fram till 1983 någongång.
Det var under det sista året på Konstfack som Ulf Lundkvists första bok, Välkommen, kom ut. Han gjorde den tillsamman med Alf Tjällskog som var en kamrat på Konstfack. De tryckte upp den själva på FFörfattares Bokmaskin. Det blev deras examensarbete på Konstfack.
Författares Bokmaskin bildades 1972 som ett verktyg för att författare själva skulle kunna producera böcker utan förlag. Där kan man göra små upplagor och för att få ner tryckkostnaden får man själv vara med och tillverka böckerna.
– Det var väldigt lärorikt, säger Ulf .
ETC blev en ingång
Efter Konstfack (1978) gick Ulf in på tidningen ETCs redaktion i Gamla stan och mötte grundaren Johan Ehrenberg. Ulf frågade om något behövdes illustreras.
– Johan tyckte att en tidning ska ha en serie, så jag gjorde en ful gubbe med hårig näsa. Det var väldigt skojigt, och när jag började komma in i någon slags vardag blev det ännu skojigare, och sedan rullade det på, berättar han.
Ulfs förebilder när det gällde serier är Kalle Anka, Fantomen och Seriemagasinet. Han växte upp med seriekulturen men läste även böcker som barn, bland annat Hjortfot, en indianbok som han tyckte om. Bilder i böcker har påverkat honom.
Ulf jobbade inte heltid för ETC. Han ägnade också mycket tid åt sina egna saker, främst målande och grafik. I början målade han i olja men så småningom gick han över till akryl.
Det var tack vare ETC han fick illustrationsuppdrag på Dagens Nyheter. Det började med en gästserie på fem veckor. Men det bara fortsatte, och blev mer. Sedan 22 år tillbaka har han haft en seriestripp publicerad varje vardag samt en i söndagsbilagan. Totalt har det blivit över 6 000 seriestrippar i DN. Alla är numrerade.
– Jag var tvungen att numrera för att hålla ordning på dem. Det finns inget register. Jag är en dålig bokhållare, säger han.
Den serie Ulf blivit mest känd hos allmänheten för är den om korven Assar som bor i Nollberga.
– När jag började göra serier var det ganska B. Det är kul att ha varit med om utvecklingen från subkultur till finare salar. Sedan har ju sådant där kommit och gått i vågor.
Ulf berättar om en gång när han ställde ut på en konstförening och blev intervjuad av en lokaltidning.
– Jag minns att reporten frågade ”Vad menar du med din konst?” Jag svarade “Ja det där är en hund och det där en kanin.” Hon såg förvånad ut och jag förstod att hon hade ett annat referensmaterial på utställare.
Äntligen – en samling
Nya boken Äntligen innehåller ett urval av vad Ulf gjort de senaste 40 åren. Det var Johan Ehrenberg som gjorde urvalet.
– Det var bara några som jag ville ta bort. Det kändes bättre att någon annan satte ihop innehållet, än att jag skulle gjort det själv, säger Ulf.
Sommarutställning
Ulf Lundkvist vet ej om det kommer fler böcker. Han har visserligen mycket opublicerat material och lite små idéer, men nu jobbar han med etsningar och grafik. Har haft en hel del utställningar genom åren, nästa blir på Seriegalleriet på Södermalm senare i sommar.
– Jag jobbar inte inför en utställning. Jag plockar ihop av det som har blivit genom åren. För mig är det ett sätt att avdramatisera. Dessutom blir det ju som en liten inventering, så jag får en överblick vad jag gör. Jag brukar tänja på begreppen. En del ställer bara ut original, men jag tycker det är så tråkigt.
– Själv brukar jag blanda. Det är ju betraktaren som ska se något.
Ulf har alltid med sig en anteckningsbok och en penna för att skriva ner det han ser och upplever. Ibland handlar det bara om att skriva ner ett ord. Det mesta han gör utgår från någon slags verklighet, saker som han har sett.
– Människor har olika drivkrafter. En del vill bli filmstjärnor men om man inte har de ambitionerna blir det ju lättare att försöka bevara sig själv och någon slags glädje i att man tycker det är kul att göra grejer, säger han.
