DEBATT I mitten av 80-talet började planbygget av paradigmskiftet från människovärde till marknadsvärde, vilket i princip lett till att den politiska debatten kretsar i en tävlan om vem som bäst för marknadskrafternas talan. Dock är det viktigt för det politiska etablissemanget ett par månader före varje riksdagsval att ge sken av ett engagemang i ”vård – skola – omsorg” för att ge en illusion av samhällsansvar.
När denna process är överspelad, övergår våra folkvalda till slutna sällskap för att diskutera kontraktsbundna särintressen där tilldelningsprocesser ska avtalas i outsourcingens anda. En stor del av dagens entreprenörskap vilar på denna kontaktbildning. Konsekvenserna av denna företeelse ser vi i stora brister i helhetssyn och helhetsansvar.
Demokrati i bemärkelsen folklig förankring är i detta sammanhang ett mycket besvärligt dilemma. Däremot finns en grundläggande trygghet i den representativa demokratin, där partiöverskridande beslut legitimerar kursinriktningen. Ett stort behov av professionell retorik inom näringsliv och politik har skapat en mängd yrkeskategorier som för allmänheten avspeglar okänd mark.
Detta fenomen är ett resultat av ett fritt flöde av kapital som inte öronmärks för bestämda ändamål, utan tillskrivs verksamheter som antyder bättre likviditet.
Vårt gemensamma skatteunderlag bjuds i dag ut som kontraktsgarantier som medför att svenska folket ställs i skuld för misslyckade investeringar. Ett ifrågasättande kan med andra ord inte komma i fråga utan att drabba skattebetalarna. Den förda politiken är därmed intecknad mot förlustgarantier.
Om vi betraktar de senaste 25 årens strävan efter internationell kreditvärdighet är Sverige väl förberett att överlämna sitt ekonomiska självbestämmande till investerare och riskkapitalister. Internationella handelsavtal kan vara den räddningsplanka som tryggar den maktstruktur som våndas inför besvärande diskussioner om miljökonsekvenser och rättvis fördelning.
