Under en resa i Europa hör Daria från Polen talas om en serietecknarutbildning i Malmö, och den vill hon gå. Hon söker, kommer in, reser till Malmö och fixar ett rum i ett trevligt kollektiv. Men sedan ska hon försörja sig också. Studiemedel får hon inte. För att få ett jobb måste hon ha ett personnummer och för att få ett personnummer måste hon ha ett jobb. Lösningen blir ett underbetalt svartjobb på en indisk restaurang på Möllevången.
Serieromanen Wage slaves är Daria Bogdanskas självbiografiska berättelse om den första tiden i Sverige, om sin egen och arbetskamraternas rättslösa tillvaro på restaurangen och den ogenomträngliga byråkratin som tvingar henne kvar där. Men också om vänskap, kärlek och sammanhållning – och om att till slut våga ta kampen mot arbetsköparen trots allt.
Daria Bogdanskas teckningar är svartvita, underfundiga, med många referenser till diverse alternativkultur. De påminner en hel del om Arja Kajermos Tuula och Seppo, fast mer underground. I början är nästan allt på engelska, och svenskan sipprar in allteftersom Daria lär sig. Ordföljden är lite polsk på sina ställen, men det gör inget.
Wage slaves är både upprörande och rolig, med mycket upp-till-kamp-känsla. Ibland är det onödigt mycket prat som knappt ryms i pratbubblorna, lite onödiga detaljer … eller så är de inte onödiga. Det kanske är de som gör den där känslan av att få vara med på riktigt.
Jag har läst Darias historia förut, men då i en intervju i en tidning. Då var det osäkert hur det skulle gå med utbildningen och om hon skulle kunna stanna i Sverige. Uppenbarligen gick utbildningen bra – därav serieromanen. Hoppas få se fler!
