Glöd · Debatt

Grön tillväxt – en lek med ord

Svar på debattartikeln om tillväxt i Syre#99

DEBATT Det är en fruktlös lek med orden att prata om växande ”gröna” delar av ekonomin som tillväxt. I teorin kan man möjligen tänka sig att uppnå absolut decoupling av tillväxten (att miljöpåverkan når noll och tillväxten fortsätter) men när vi pratar om tillväxt spelar vi på den dominerande ekonomiska ideologins planhalva och då finns alltid risken att miljöskadliga och ojämlika alternativ visar sig vara bättre för tillväxten varpå detta kommer att premieras.

Dessutom är denna lek med orden historielös. Vi måste börja med att definiera tillväxt. Varifrån kommer begreppet? Vad ingår det i för diskurs?

Första steget för att förstå detta är att undersöka vad pengar är. Det antropologiska begreppet ”general-purpose money” (standardiserad valuta) är användbart här – det förklarar system där en valuta, ett enda tecken, anses kunna representera alla nyanser i alla värden och alltings natur. Är detta en vettig grund för att värdera allt som vi kan behöva och vilja ha i ett samhälle? I språk har vi tiotusentals ord för att representera varierande fenomen och upplevelser.

Att ersätta dessa nyanser med ett enda tecken och tro att det ska kunna förklara verkligheten och bära komplexa moraliska överväganden är absurt.

Om vi sedan undersöker varifrån idéer om ekonomisk tillväxt kommer, då finner vi att begreppet har sitt ursprung hos ekonomiska tänkare som försökte förklara den ekonomiska framgång som det engelska industriella imperiets kärna upplevde under dess guldålder. Tillväxt har alltså sin grund i världsuppfattningen hos en elit i en ekonomi som var totalt beroende av kol som bränsle och av exploatering av land samt underbetalt arbete och slaveri både på det egna territoriet och på koloniernas plantage. Om upplevelsen av tillväxt aldrig har existerat utan ett sådant ojämnt utbyte av arbete och resurser, hur kan vi då ta detta begrepp som utgångspunkten i att skapa ett gott samhälle? Vore det inte mycket enklare att börja i änden att definiera vad vi vill ha och sedan skapa begrepp för detta?

Det enda sättet att åstadkomma ett paradigmskifte är att inte leva i nuvarande paradigm. Vi måste prata om solidaritet, kärlek, ett gott och enkelt liv. Vi måste prata om lokala sociala gemenskaper som förstår sin existens i ett komplext ekosystem som de har en relation till, där människor är delaktiga och känner sig sedda, och där dessa värden erkänns även utan att de lyckas omsättas via en formell monetär ekonomi.