Trygghet till alla
Tänk om vi slopade arbetsförmedling, socialbidrag och sjukförsäkring och helt enkelt lät landets alla invånare ta del av en basinkomst eller medborgarlön. Är det möjligt? Absolut inte, hävdar skeptikerna. Men då har de missat att basinkomst redan är en realitet i flera länder i världen.
Dagens arbetsmarknad befinner sig i förändring. Inte minst har den tekniska utvecklingen gjort att många traditionella jobb ersätts av mjukvara eller robotar. Dessutom gör globaliseringen att många jobb försvinner till låglöneländer. Resultatet blir att företagen fortsätter göra stora vinster, utan att för den skull ge fler personer arbete.
Ett kontrakt har brutits mellan arbetsgivare och fackförbund vilket gör arbetarrörelsens slogan ”rätt till arbete” allt svårare att hävda – för finns det inte jobb så finns det inte. De 400 000 arbetslösa svenskar som skrivs in hos Arbetsförmedlingen har bara 40 000 jobb att slåss om. Frågan är hur omställningen ska mötas?
Ett sätt är att förkorta arbetstiden, dela på jobben och införa en så kallad medborgarlön eller basinkomst, en summa pengar som går till varje invånare, ungefär som dagens barnbidrag går ut till alla föräldrar.
Omöjligt, hävdar många politiker, vi har inte råd, produktionen skulle gå ner liksom ekonomin och då hotas välfärden.
Ökad vilja att studera
Men på sina ställen är basinkomst redan en realitet, i vissa fall sedan lång tid tillbaka – och det gäller inte bara fattiga länder. Dessutom förs diskussioner i parlament världen över, och många arbetar aktivt med att få fram förslag för att genomföra det.
– I Alaska får alla invånare sedan 40 år tillbaka utdelning av en oljefond, vilket i sig är fascinerande – en utomstatlig organisation delar ut pengar. Annars är väl Kanada det land som testat basinkomst i störst skala, säger Roland Paulsen, sociolog på Lunds universitet som skrivit flera arbetslinje-kritiska böcker. Den senaste, Vi bara lyder, om Arbetsförmedlingen, kom nyligen ut på Atlas förlag.
Det kanadensiska experimentet genomfördes i Dauphin 1974–1979. Varje familj fick ta emot en kontantförmån som reducerades proportionellt mot lönen. Resultatet märktes framför allt på unga människors ökade vilja att studera – man fick en så kallad ”gemensamhetseffekt”, en positiv stämning av moraliskt samförstånd, som gjorde att när en grupp valde att studera så färgade viljan av sig till flera.
”Det ska vara en rättighet”
– Min åsikt är att basinkomst bör tillämpas och ges till varje individ, utan villkor knutna till sig. Det ska vara en rättighet, ungefär som syre. Villkoren skulle göra basinkomsten godtycklig, orättvis och dyr att tillämpa, säger ekonomiprofessor Guy Standing.
Guy Standing var med och grundade Bien, Basic Income Earth Network. Han har skrivit flera böcker om den nya underklassen, det så kallade prekariatet, med osäkra anställningar och stor ekonomisk otrygghet. Två av dem har kommit på svenska, Prekariatet. Den nya farliga klassen samt En färdplan för prekariatet (Daidalos förlag).
Men Guy Standing har också arbetat praktiskt med tillämpning av basinkomst. 2013 avslutade han ett pilotprojekt på 18 månader i åtta indiska byar, genomfört i samarbete med SEWA, Self-Employed Womens Association med stöd från UNICEF. Omkring 6000 personer, män, kvinnor och barn, fick en villkorslös basinkomst på 200 rupier eller cirka 30 kronor per månad (barnen fick hälften). Pengarna använde de framför allt till att betala skulder och till att börja spara. Dessutom ökade skolgången tre gånger mer än i byar som inte fick basinkomst. Nu har den indiska regeringen sagt att de ska börja arbeta för införande av basinkomst.
– Det kan tyckas fjuttigt med 30 kronor per månad, men experimentet i Indien visade att lite pengar är bättre än inga pengar. Basinkomst måste införas gradvis över tid, kanske måste man börja med hälften av vad som behövs för de basala behoven. Det är inte nog, men det skulle ändra dynamiken i vårt sociala skyddsystem, säger Guy Standing.
”Större kontroll över sina liv”
Ett annat experiment gjordes i byarna Otjivero-Omitara i Omaheke-regionen i Namibia. Där har invånarna fått 100 namibiska dollar (ungefär 112 svenska kronor) per person och månad sedan 2007, helt utan krav på motprestation. Pengarna kom från en fond förvaltad av evangeliska kyrkan i Namibia. När fonden var förbrukad såg det ut som att programmet skulle stoppas, men då kunde waldesianska kyrkan i stället finansiera projektet i ett år – fram till april 2015.
Redan då projektet pågått i två år såg man att undernäringen minskade med 32 procentenheter, fattigdomsrelaterade brott gick ner med 42 procent och småföretagarverksamheten ökade med 300 procent.
– På det här sättet minskar fattigdomen, arbetslösheten, kvinnor får fler rättigheter och människor överlag får en större kontroll över sina liv. Dessutom betyder det att fler personer ägnar sig åt annat än lönearbete, som att bry sig om sina släktingar eller sitt community, säger Guy Standing.
Projektet med basinkomst i Namibia har minskat undernäringen, brottsligheten och arbetslösheten och stärkt kvinnornas rättigheter, säger Guy Standing. Foto: BIG/Dirk Haarmann
Intresse i rikare länder
Han tar också upp Brasilien som exempel. Där har Bolsa Família-programmet funnits i tio år. Bolsa Família är en basinkomst som går till fattiga brasilianska familjer. Basinkomsten har ökat med 44 procent de senaste tre åren och ska öka ytterligare. Effekten har varit positiv vad gäller utbildningsnivåer, minskad spädbarnsdöd och dessutom har Brasiliens BNP ökat, vilket gjort att flera latinamerikanska länder undersöker sina möjligheter.
Att intresset för basinkomst är stort i fattiga länder som saknat bra välfärdsmodeller är inte konstigt. Men samma intresse för basinkomst finns även i rikare länder.
Som tidigare nämnts finns exemplet med USA:s delstat Alaska. Där grundades en permanent fond år 1976, Alaska Permanent Fund, som ger alla vuxna medborgare en årlig inkomst. Inkomsten är knuten till storleken på fondens avkastning, vilket gör att många nu är oroliga för att den kan påverkas av sjunkande oljepriser.
Fonden ger en årlig utdelning till alla invånare i delstaten Alaska. Varje år har den gett omkring 1400 amerikanska dollar till varje Alaskabo. Den är mycket populär och ingen politiker vågar föreslå att den tas bort.
Under de 40 år fonden funnits har Alaska gått från att ha varit fattig till att bli den delstat som har minst fattigdom i USA.
Folkomröstning i Schweiz
Iran har sedan 2010 ett energistöd som i praktiken blir en nationell basinkomst på ungefär 45 dollar per person och månad, men den delas ut till familjens ”överhuvud”, mannen. Ändå har den haft en stor betydelse för minskad fattigdom och ojämlikhet. I flera av de rika oljeländerna, Qatar och Kuwait, finns möjlighet till medborgarlön, även om begreppet medborgare är ytterst snävt.
Under 2016 kommer Schweiz att genomföra en folkomröstning om basinkomst. Förslaget som gav över 100 000 namnunderskrifter (det nödvändiga antalet för att det ska bli nationell folkomröstning) var att varje schweizisk medborgare skulle få nära 18 000 svenska kronor i månaden, villkorslöst. Om över 50 procent röstar ja blir landet det första europeiska land som inför en basinkomst.
Grundinkomst i Grekland
I flera Medelhavsländer diskuteras nu en basinkomst i kölvattnet av den ekonomiska krisen. Spanien är ett av länderna där idén diskuteras politiskt, även om gräsrotsrörelsen inte fick ihop tillräckligt många underskrifter för att få basinkomst prövad av parlamentet (”bara” 185 000 underskrifter av de 500 000 som behövdes). Och i Grekland har regeringen föreslagit en grundinkomst för arbetslösa mellan 50 och 65 års ålder, för att förhindra förtidspensionering.
I Cypern antogs en ny lag förra året som garanterade låginkomstfamiljer en minimiinkomst på 4800 kronor i månaden. I Finland pågår ivriga diskussioner om basinkomst. Nu stöder hela 65,5 procent av parlamentets kandidater idén om en basinkomst (i befolkningen beräknas att omkring 70 procent är för) enligt en rapport från finländska YLE. De svarade alltså jakande på påståendet ”Finland bör genomföra ett grundinkomstsystem som ersätter den nuvarande miniminivån för social trygghet”. Än så länge arbetar partierna på förslag till modeller och inget konkret förslag är antaget.
Rationella krav
I Danmark prövades ett så kallat friår under den höga arbetslösheten i mitten av 1990-talet. Ungefär 20 000 danskar tog så kallat orlov år 1994–1999. Även i Sverige testades friår 2005–2007, då en person fick ledigt några månader eller ett år med a-kasseersättning medan en som varit arbetslös fick gå in som vikarie. Reformen kritiserades för att den inte nådde rätt grupper, de långtidsarbetslösa, men 2013 föreslog Miljöpartiet ett återinförande av friåret.
Roland Paulsen vill se mer forskning kring försöken med basinkomst innan vi vet om det skulle fungera i Sverige eller Europa. Men att helt avvisa det med argumentet ”det går inte” anser han är slappt.
– Visst skulle det innebära stora utmaningar att ställa om till medborgarlön och förkorta arbetstiden. Men vi har ju haft stora utmaningar förut. Som när arbetarrörelsen drev och fick igenom åtta timmars arbetsdag. Då hade man verkligen oddsen emot sig – men det hindrade inte rörelsen från att fortsätta driva krav som kändes rationella och rimliga utifrån dåvarande produktionsvinster, säger Roland Paulsen.
Incitament att arbeta
En knäckfråga kring basinkomsten gäller villkorandet. Ska man ge alla invånare en summa pengar utan motprestation? Vad händer i så fall med de jobb som ingen vill göra?
– Där tycker jag ändå att Guy Standing gjort det lätt för sig – för vissa jobb behöver ändå genomföras. I så fall får det bli antingen genom att lägga basinkomsten på svältnivå, som i Sverige kanske skulle motsvara omkring 10 000 kronor i månaden, säger Roland Paulsen.
Då finns fortfarande incitament att arbeta, men människor kan ändå undvika arbetsplatser där man behandlas illa.
– Alternativet är att de skitjobb som i dag bara kan utföras under ekonomiskt tvång automatiseras eller blir så högt avlönade att folk skulle söka sig till dem trots att de redan har inkomst. Men då är det en helt annan värld vi lever i, säger Roland Paulsen.
”Typiska fördomar”
Men Guy Standing tror inte att människor skulle sluta arbeta.
– Det där är typiska fördomar, ofta härstammande från medelklassmänniskor som tänker att prekariatet är en annan sorts människor än de själva. Vi har sett i våra experiment att människor som fått basinkomst arbetar mer, inte mindre. De blir mer produktiva, eftersom de upplever att de fått en chans att förbättra sina liv. Dessutom ägnar de mer tid åt att ta hand om släkt och vänner, säger han.
Däremot har Paulsen rätt i att det skulle bli svårt att få människor att göra slitsamma och dåligt betalda jobb, tror Guy Standing, vilket skulle tvinga upp lönerna för de jobben.
Argumentet som politiker ofta kommer med, att vi behöver arbete av sociala skäl, för att få ett sammanhang, avvisar han.
– Det är nonsens, man använder det för att knuffa in folk i sysselsättningsprogram, som ren disciplinering. Många av dem som arbetar i dag väljer att arbeta hemifrån, ensamma. Och varför skulle just arbetsplatsen vara den socialiserande faktorn? undrar han.
Utbildning som berikar
Utbildning då – skulle människor läsa på universitetet om de inte var rädda för att bli arbetslösa?
– Vi utbildar oss inte för att få jobb, utan för att civilisera oss – för vår egen befrielse. Tvärtom tror jag att hade vi en basinkomst skulle vi börja eftersträva en verklig utbildning, sådant som berikar oss som människor, kulturellt och etiskt, säger Guy Standing.
En annan fråga är vilka som ska få ta del av förmånen. Vem är medborgare? Risken är att grupper som verkligen hamnat utanför, som flyktingar eller fattiga EU-migranter, fortsätter att bli utanför.
– Där tycker jag att man kan ha en policy, till exempel att personen måste ha bott i landet i två år innan den kan ta del av basinkomsten, av praktiska skäl, säger Guy Standing.
Ekonomiska vinster
Ett argument är att basinkomsten skulle hota vårt välstånd, i och med att färre lönearbetar. Det är ett relevant argument, tycker Roland Paulsen – men det tycker inte Guy Standing.
Men om minskat lönearbete ger minskad ekonomisk tillväxt – hotas då inte välståndet?
– Jag är inte säker på att tillväxten skulle minska. Vi koncentrerar oss bara på lönearbete när vi tänker tillväxt, men det finns andra möjligheter, inte minst i och med den nya tekniken som arbetar åt oss. För övrigt finns saker som är viktigare än ekonomisk tillväxt – som solidariteten, säger han.
En stor ekonomisk vinst ligger i att lägga ner byråkratin kring dagens sociala säkerhetssystem. I praktiken fungerar ju Arbetsförmedlingen bara som en kontrollinstans, som Roland Paulsen skriver i sin bok Vi bara lyder. Det finns en hel del pengar att tjäna på att lägga ner Arbetsförmedlingen, socialkontoren och Försäkringskassan, och frågan är om det ens skulle bli en ekonomisk förlust.
En sak är säker – om en basinkomst införs så lär den bli kvar. I Alaska vore det politiskt självmord att ta bort utdelningen av oljefonden. I Sverige skulle det bli ramaskri om barnbidraget togs bort.
– Barnbidraget har blivit så populärt eftersom det fungerar som basinkomsten – det är universellt och utan behovsprövning, säger Roland Paulsen.
Fakta: Vad är basinkomst?
En basinkomst ska:
– garantera alla en inkomst som går att leva på
– betalas ut till individer, inte till hushåll
– betalas ut utan krav på motprestation
– betalas ut regelbundet (månadsvis)
– betalas ut i pengar, inte till exempel matkuponger.
Reformer som uppfyller stora delar av ovanstående krav, men inte alla, brukar ibland kallas partiell basinkomst. De flesta mer permanenta exempel på basinkomst runt om i världen är i realiteten någon form av partiell basinkomst.
Källa: Basinkomstnätverket i Sverige
—
Fakta: Basinkomst, partiell basinkomst och basinkomstförsök
USA
Negativ inkomstskatt* testades på flera ställen under 1970-talet. Försöken visade på färre arbetade timmar.
Kanada
I Dauphin genomfördes ett experiment 1974–1979 med negativ inkomstskatt*. Forskningspengarna drogs in, först på senare år har försökets utvärderats ordentligt. Utvärderingarna visar att deltagarna fick bättre hälsa och utbildningsresultat, samtidigt som det totala antalet arbetade timmar sjönk med 2–3 procent.
Alaska
Medborgarna får sedan 40 år tillbaka avkastning från en permanent oljefond. Storleken varierar med fondens resultat. Vanligtvis handlar det om cirka 1 400 amerikanska dollar per år. För lite för att leva på, men tillräckligt för att Alaska ska ha blivit den delstat i USA som har minst inkomstklyftor.
Brasilien
Har antagit en lag om successivt genomförande av basinkomst. I dag finns Bolsa Família – som ett barnbidrag med vissa mindre villkor.
Cypern
Har sedan 2014 en lag som garanterar fattiga familjer 4 800 kronor i månaden.
Indien
Self-Employed Women’s Association genomförde 2011–2013 ett försöksprojekt i åtta indiska byar. Vuxna fick en månatlig villkorslös basinkomst på 200 rupier (30 kronor) per månad och barnen fick hälften. Resultatet var så positivt att den indiska regeringen nu vill införa basinkomst i hela landet.
Iran
Delar ut ett energistöd på 45 dollar per person och månad sedan fem år tillbaka, men det går till familjens överhuvud och inte till varje person.
Namibia
I Omaheke-regionen får invånarna ca 112 svenska kronor per person och månad. Projektet stöds av kyrkan och andra frivilligorganisationer och har pågått i åtta år. Försöket har resulterat i minskad undernäring, brottslighet, arbetslöshet och fattigdom, medan småföretagsverksamheten ökade.
Finland
Inför valet den 19 april driver vänstern och de gröna basinkomst och centern vill ha försök. Enligt en undersökning är ⅔ av riksdagskandidaterna positiva. Fortsättningen kan du läsa här och här.
Schweiz
Hösten 2016 ska det bli en folkomröstning om basinkomst efter att 100 000 namn samlats in.
Källor: www.basicincome.org, basinkomst.nu
